Hemma, vart ligger det någonstans?

Hemma, vart ligger det någonstans? Ja, det frågade sig Kristina från Duvemåla i Björn & Bennys musikalversion av Vilhelm Mobergs storslagna utvandrarepos. Hemma är där det luktar wienerkorv, konstaterade berättarhunden i en av Dean Koontz böcker (som jag för övrigt inte läst).

Som utlandssvensk kan jag identifiera mig en smula med Kristinas undran. Vart ligger hemma någonstans? För mig har hemma alltid varit ett luddigt begrepp. Jag har flyttat så många gånger att de enda fasta punkter jag egentligen haft att kalla hemma har varit Löran och varthelst jag haft mina barn omkring mig. Ett tag bodde vi i en kallarlya modell skokartong, men det var anda hemma. Vi var ju tillsammans.

Nu har de tva aldsta lamnat boet och vi andra bor i ett hus utanfor London. For stunden ar det hemma. Men jag maste erkanna att jag formodligen haller pa att bli gammal. Jag borjar kanna en langtan efter nagot som ar mitt. Nagot som ar bestandigt. Jag som aldrig haft nagot storre behov av att rota mig kanner plotsligt en allt starkare langtan efter att fa sla rot. Efter en plats att kalla hemma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s