Skål, mina sista skolbarn!

Efter några veckors ångestfylld väntan med intensivt nagelbitande och tunga suckar osv fick vi äntligen resultaten i morse: Både Filip och Sofia klarade samtliga kurser och bägge kommer att tilldelas en så kallad 2:1, eller en Second Class Honours First Divison som det heter om man ska vara petnoga) vid examensceremonn i Oktober. Det är det näst högsta betyget man kan få på ett engelskt universitet, och med tanke på vad de gått igenom under sina studieår är det en otroligt bra prestation.
🇬🇧👩🏼‍🎓❤️👨🏻‍🎓🇸🇪
Jag är så otroligt stolt över dem som bägge orkade bita ihop och jobba vidare såväl uppströms i motvind som i djupsnö och kolmörker. Trots tappade sugar och många eländesnätter tog de hela tiden nya tag och kämpade vidare mot de mål de satt upp och idag kom kvittot på att det lönar sig att slita hund. Nu har jag inte längre några skolbarn, men världen har två nybakade Bachelors och jag tvivlar inte på att de här två kommer att göra fantastiska saker med sina talanger och den kunskap de inhämtat på universitet.
🇬🇧👨🏻‍🎓❤️👩🏼‍🎓🇸🇪
Nu väntar en månads välförtjänt semester, sedan ska vi fira den här prestationen med en ordentlig examensfest. Oh, happy days… 

Annons

Söndagsbetraktelse, vecka 38

Det är bra slitsamt det här med födelsedagskalas och storfrämmande. För att inte tala om alla baciller de drar med sig och vad det innebär i form av nya kuliga kroppsreaktioner. Men många fina stunder blev det, så klagar gör jag då inte.

1) Veckans händelse(r):

  • Mor och far kom på besök. Och det gjorde även kontorssonen med fästmö, och äldsta dottern med mitt älskade barnbarn Grodprinsen. En sällsynt sällsam upplevelse att få ha alla mina barn och mor & far samlade en stund.
  • Jag fick fotvård och fina höströda tånaglar. Älskar verkligen att ligga i sängen och titta på mina målade tånaglar. De gör tillvaron en smula vackrare och det kan ju sannerligen behövas så här på höstkanten.
  • Kusin Carla måste visserligen äta hjärtmedicin resten av img-20160917-wa0000livet, men hon är hemma från sjukhuset och kunde vara här hela helgen. Vi fick umgås med henne och husse / matte från fredag till söndagkväll och det tror jag vi mådde bra av hela högen.

 

2) Veckans topp:

  • Min härliga, mycket efterlängtade, födelsedagsmiddag20160918_121938
    och fina presenten från mor och far.
  • Grodprinsen var här för andra gången på två veckor och vi hann pyssla med playdoh, läsa sagor, äta glass och mysa en hel massa. Stunder av lycka och med så mycket kärlek.

 

3) Veckans botten:

  • Kunde inte sitta uppe vid matbordet med de andra, utan fick tillbringa hela födelsedagen i sängen. Men som Mårran så klokt säger så kommer det ju en dag i morrn å. Och vad vet man, kanske blir det fler födelsedagar.

4) Veckans bok/böcker:

  • The Shadow Rising, nummer fem i serien om Drakens återkomst av Robert Jordan (högläsning med intensivsköterskesonen).
  • Harry Potter and the Cursed Child (manuset till Rowlings teater om Harry som vuxen och pappa till två söner).
  • Kurslitteratur

5) Veckans film/TV:

  • Dinosaur King på Netflix med Grodprinsen. Vi lever oss in, spelar med och sjunger som tok i ledmotivet om de kolossala fossilerna. Galet underhållande!

6) Veckans spel: 

  • Dungeons and Dragons, Hoard of the Dragon Queen. Ett nytt D’n’D-äventyr för min draktokige dvärg Fargrim. Älskar rollspel och älskar att vi kan spela även med folk som inte befinner sig i samma hus. Just denna kampanjen spelar vi med kontorssonen och hans fästmö som är med via Skype. Kommer säkerligen mer om detta spel vad det lider.

7) Veckans handarbete:

  • Fler tomtararlo-and-princess-packaging-600x538
  • Fler spöken
  • Prinsessan Molly, en docka Grodprinsen hittade mönster på och ville att Mammoo skulle fixa. Hon är inte klar än, men kanske tills nästa gång han kommer på besök.

 

 

8) Veckans soundtrack: 

Simon & Garfunkel, Bridge Over Troubled Water.

För mina underbara ungar som växt upp till fantastiska vuxna människor. Och för fina vänner. Så rörd över fina gester, presenter och makalös omtanke från alla dessa människor som verkligen lägger broar över mörka vatten för mig. Så innerligt tacksam.

Söndagsbetraktelse, vecka 37

Förra veckan blev värsta berg-och-dalbanan måste jag säga, med hisnande fart och såväl höga toppar som djupa dalar. Häng med här så ska du få höra…

1) Veckans händelse(r):

  • Jag fick ett pannkaksjärn! I ett hushåll där de medboende inte gärna står och steker tunnpannkakor pannkakslaggenblir det mest tjockpannakaka som serveras. Och det kan jag vara utan. Med ett fiffigt pannkaksjärn som kan stå på bordet blir pannkaksstekandet en social syssla och vips är det inte lika omöjligt att få sig en tunnpannkaka när andan faller på.
  • Oklart om detta är positivt eller negativt, men distriktssköterskorna kommer att ta mina månatliga blodprov här hemma i fortsättningen. Det har varit ett stort problem för mig att sjukhusets provtagning är en drop-in-mottagning och man kan få vänta i flera timmar med hundratals människor före i kön. Hembesöken kommer verkligen som en stor lättnad och jag är så innerligt glad och tacksam att möjligheten finns.
  • Som om inte det vore fantastiskt nog att få slippa köa på sjukhuset ska jag också få göra mitt ögontest hemma! Det är knappt så jag tror att det är sant, men det finns alltså optiker som kommer hem och gör hela baletten hemma. Äntligen ska jag få byta ut mina glasögon som är så repiga att man skulle kunna tro jag använt dem som trädgårdsspade…
  • 20160914_234852Pyssellusten har börjat komma tillbaka och denna veckan satte jag igång att göra små tomtar som ska bli till örhängen och annat smått och gott. Lite knepigt att få in tekniken att jobba med leran liggande (och en smula stökigt blev det allt i sängen första dagen), men man anpassar sig till omständigheterna och gör så gott man kan.

2) Veckans topp:

kursbetyg-1Jag blev godkänd på min allra första kursuppgift på universitetsnivå på svenska! Kan inte ens förklara hur jäkla gôtt det kändes i en, minst sagt, vingklippt själ. Nu gäller det bara att hålla ångan och modet uppe och jobba vidare…

3) Veckans botten:

  • Kusin Carla, kontorssonens lilla pälsboll, blev sjuk och grabbarnas födelsedagsfirande kom av sig. Fy, vad ont det gör när älskade husdjur blir sjuka.
  • Värmeböljan – vem hade kunnat ana?! Det svenskarna brukar kalla brittsommar kallar vi här i Englandet indiansommar och den infaller i regel någon gång i September/Oktober. Och den här veckan slog den till så det bara rök om det. Jädrar anåda vad hett det blev! Jag som normalt älskar sommar och varma vindar kan säga att det inte är fullt så roligt när man inte kan gå ut och njuta av sommarvädret. Inomhus blev det mest en ren plåga trots att fläkten stått på dygnet runt. Till nästa sommar blir det till att köpa en extra fläkt helt enkelt, annars vete gröne hur man ska kunna andas.

4) Veckans bok/böcker:

  • The Dragon Reborn av Robert Jordan (högläsning med intensivsköterskesonen).
  • Harry Potter and the Cursed Child (manuset till Rowlings kritikerrosade teater om Harry som vuxen och trebarnsfar.
  • Kurslitteratur

5) Veckans film/TV:

  • Vet Ranch på Youtube. Sevärd kanal för djurälskare med intresse för veterinärmedicin och happy endings.

6) Veckans spel: 

  • Pokémon Go! Jodå, en och annan liten pokkis letar sig in i mitt sovrum och då slår jag till… =)
  • Betrayal at the House on the Hill. Vet inte om detta spelet finns på svenska än. Det är ett ”skräck”brädspel där en spelare är en förrädare och det gäller att överlista hen och ta sig levande igenom äventyret. Mycket roligare än jag trodde och det kommer nog en egen post om det så småningom.

7) Veckans handarbete:

  • Småtomtar och spöken i cernitlera.

8) Veckans soundtrack: 

Humle och Dumle i Kapten Bäckdahls skafferi.

När tvillingsönerna var små tyckte min far att de var så lika Humle och Dumle och det fastnade lite. Då det var deras födelsedag den här veckan kunde jag inte låta bli att humma lite på den här signaturmelodin. Mest hela veckan faktiskt… =)

Söndagsbetraktelse, vecka 36

Ibland flyter veckorna bara förbi och man hinner nästan bara blinka så är sommaren slut. Men så rätt som det är kommer en vecka som sniglar sig fram och man undrar vad i hela friden som hänt. En sådan vecka har denna varit. Måndag känns som en halv evighet sedan, och jag kan inte låta bli att fundera på om tiden gick långsammare för att jag hade mer att göra än jag är van vid?

1) Veckans händelse(r):

  • Grodprinsen började på dagis igen och var stolt som en tupp över sin fina lunchväska som matchade ryggsäcken. Han fick också träffa en talpedagog och där fanns det massor med roliga

    untitled

    Mammoos hjärta vid dagisgrinden. Jo, alla skolor och dagis liknar fängelser i det här landet…

    leksaker. Efteråt ringde han till mig och pratade oavbrutet i säker 10 minuter och det var väldigt mycket ”house” (dockhus) och ”jejo” lego. Jag blir alltid så glad när han ringer och det känns som en ynnest att så snart något viktigt hänt i hans liv så vill han ringa Mammoo och berätta.

  • Vi firade Bellas ettårsdag som Styf-hund med lite extra mys och bus. Plus en djupdykning in i valpisbilderna från förra hösten. Kommer nog en egen post om hennes första år snart…
  • Lämnade in min första kursuppgift för bedömning i fredags. Det känns verkligen som ombytta roller efter alla dessa år att låta någon annan läsa och värdera mitt arbete. Kul men läskigt.

2) Veckans topp:

  • Måste nog vara inlämningsuppgiften jag gjorde. Min allra första milstolpe på den mentala fjällvandring jag gett mig in på.

3) Veckans botten:

  • Jag orkade varken spela något spel eller pyssla någonting den här veckan. Jag läste, skrev och sov. Det var i princip allt. Bellatrix tyckte det var himla trist…

4) Veckans bok/böcker:

  • If Someone Says ”You Complete Me”, RUN! av Whoopie Goldberg (ljudbok).
  • The Great Hunt av Robert Jordan (högläsning med intensivsköterskesonen).
  • Harry Potter and the Cursed Child (manuset till Rowlings teater om Harry som vuxen och pappa till två söner).

5) Veckans film/TV:

  • Pewdiepie hos Skavlan, Conan O’Brien och några andra intervjuer. Plus några av hans egna inlägg på YouTube. Jag gillar verkligen honom och tycker att han gör en hel del roliga filmer, men också bra välgörenhetsprojekt. Plus att han verkar himla trevlig.
  • Malou efter 10. Plötsligt förstår jag varför hon fick Bonniers speciella pris härom året.
  • Jimmy Jaldemark och Stefan Hrastinski, diverse filmer och intervjuer om nätbaserat lärande.

6) Veckans spel: 

  • Det bidde ingenting! Inte ens en liten pokkis som letat sig in i mitt sovrum. Faktum är att jag inte ens hunnit tänka på att spela spel den här veckan. Men nu är det ju söndag och det är flera timmar kvar till läggdags, så det är nästan så att jag lutar mot att det kan bli en liten smula spel ikväll…

7) Veckans soundtrack: 

Bob Geldof är Floyd ”Pink” Pinkerton i Pink Floyds makalösa, men ack så missförstådda, Another Brick in the Wall. Nej, de menar verkligen inte att utbildning är skit! Detta är samhällssatir på hög nivå och så engelskt som någonting kan bli. 

 

 

Äntligen finns det en smula hopp…

I torsdags hade vi finbesök. Inte bara en, utan hela två (!) specialistsköterskor kom för att starta yngsta dotterns biologiska terapi. Hon hade dessutom bett intensivsjuksköterskebrodern vara med, så totalt tre syrror hängde med yngsta dottern och mig själv i mitt rum i hela tre (!) timmar på morgonen.

För den som plågas av enveten, svårkontrollerad artrit är biologiska preparat, tillsammans med cellgiftsbehandling, den medicinska motsvarigheten till storsläggan. När alla andra möjligheter provats, utvärderats och funnits vara otillräckliga byter man liksom ut silkesvantarna mot boxarhandskar och hazmat och övergår till biologisk krigsföring. Jag hade skrivit en (i mitt eget tycke) ganska bra förklaring till hur såväl autoimmunitet som så kallade anti-TNF-preparat fungerar, men den får du inte läsa idag. Precis när jag skulle ladda upp det här inlägget i kalendern kom nämligen Bella och formligen studsade på min mus vilket fick bloggeditorn att först radera texten och sedan återgå till en tidigare sparad version. Mitt framför näsan på mig! Gissa om hon var billig då hundskrället…

Hur som haver. Efter en liten demonstration och en massa pappersarbete förklarade de på ett synnerligen opedagogiskt vis för yngsta dottern att det fanns en viss risk för att hon skulle kunna hamna i anafylaktisk shock av sprutorna, men att det ju bland annat var därför de var här. De skulle ta hand om henne om det gick så illa. Hon blev lite blek om nosen då kan jag lova, men till sist fick hon så sina två första injektioner och allt gick bra. Visserligen var hon helt golvad inom en timme efter att hon tagit dem och sov bort de nästföljande 48 timmarna, men det var ungefär vad vi hade väntat oss.

Imorgon är det dags för två nya sprutor och eftersom hon är med pojkvännen i Newcastle kommer hon att få stöd av en sjuksköterska via skype. Om ytterligare två veckor ska hon ta två sprutor till och därefter en spruta var 14e dag så länge preparatet gör någon nytta. Och vi har redan orsak att hoppas att det kommer att göra det. De första tecknen är så små att de kan vara svåra att sätta fingret på, men vi tycker nog redan att vi ser ett nytt ljus i ögonen på henne. Hon rör sig mindre ansträngt och har varit ute på ett par promenader med Bellatrix bara så där helt oförhappandes. När anti-TNF-preparaten fungerar brukar man i regel känna av dem redan under första veckan, även om man inte når full effekt förrän omkring 10 till 12 veckor senare.

Det finns alltså äntligen en smula hopp…