Pokemon Go! får klart godkänt i min bok

PhotoGrid_1471103739024

Pikachu och Shellder, en vattenpokemon, var två oväntade fynd i parken första veckan.

Nu har jag spelat Pokemon Go i några veckor. Eller spelat och spelat, förresten. Kan man verkligen kalla det att spela när allt man gör är at gå omkring och leta små färgglada fantasidjur i vinklar och vrår? Tveksamt.

Hur som helst så laddade jag ner appen på min telefon när jag av en händelse såg att den fanns i Google Play. Gratis var den dessutom, så jag var inte ens säker på om detta var själva spelet eller bara någon liten teaser. Jodå, det var själva spelet och jodå det är alldeles gratis. Och bara det är ju värt ett par pluspoäng.

För att komma igång laddar man alltså ner en app i telefonen, trycker på knappen det står Installera, och sedan Öppna, på och sedan är det bara att sätta igång. Man får skapa en liten mini-me, en ganska enkel variant med bara ett fåtal val. Sedan följer en liten snabbkurs i hur det funkar och därefter är det bara att köra. Den första Pokémon man kan fånga är antingen Bulbasaur, Charmander eller Squirtle. Det finns också en liten hack för den som helst vill få börja med favoriten Pikachu.

PhotoGrid_1471103909293

Ett litet ägg och en medalj samt tre pokkisar jag fångade redan första veckan ute på vift.

Du är nu en Pokémon-tränare under ledning av Professor Willow och ditt jobb är att fånga alla olika Pokémon som gömmer sig lite här och där ute i naturen. Du har små röd-vita pokebollar som du kastar på pokkisarna och träffar du rätt fångas de i bollen. Spelplanen är helt enkelt en karta över området du befinner dig i. Du kan leta upp pokestops (något slags sevärdhet i området (vilket i vårt område företrädesvis verkar vara en pub)) som syns som små blå lådor på kartan. När du kommer nära nog blir den blå lådan en cirkel man kan snurra på nästan som ett lyckohjul. När den snurrat klart kastar den ut pokebollar och, om du har tur, någon extra present till dig. Pokestops förnyas dessutom var tionde minut ungefär, så du kan komma tillbaka flera gånger och fortsätta snurra fram saker. Eller slå dig ner och ta en öl eller två (eller vad du nu är begiven på) medan du tankar hem saker från lyckohjulet.

Ju fler Pokémon du fångar desto mer levlar (vilket underbart ord!) du upp. Du kan få stilpoäng om du kastar särskilt snygga eller skruvade kast. Du får också poäng när dina pokkisar utvecklas och när dina ägg kläcks till nya små pokkisar. För alla pokkisar, oavsett art, börjar sin livscykel som ett litet ägg och du får stoppa dem i en inkubator tills de är redo att kläckas. Jag har ett ägg nu och tydligen måste jag gå 5km innan det kläcks, så jag får hålla mig tills jag lyckats få ihop 3.1km till innan jag får veta vad det blev.

PhotoGrid_1471104167862

Min allra första fångst, Bulbasaur, och min första evolve Pidgey som blev en Pidgeotto.

När du nått Level 5 får du välja vilket lag du vill tillhöra: Mystic (blå), Valor (röd) eller Instinct (gul). Nu är du stor nog att börja fajtas som herren på täppan över de olika Poké-gymmen på kartan. Liksom Pokéstops är gymmen sevärdheter (hos oss räknas tydligen tunnelbanestationer dit) och du ser på färgen de har vilket team som just nu är herre på täppan. Är det inte ditt lag kan du alltså bege dig dit för att försöka ta kontroll över gymmet och se till att byta färg på det. Om gymmet däremot redan hålls av andra spelare från ditt eget lag kan du fortfarande utmana dem och därmed hjälpa till att förstärka gymmets försvar. Varje gym kan ha upp till 10 Pokémon som vaktar det och desto starkare dessa pokkisar är, desto större chans att gymmet stannar hos vårt lag.

Pokémon Go har alltså något att erbjuda såväl orienterare som sakletare och fighters, men även du som mest gillar att gullegulla lite har något att hämta i det här spelet. Inte nog med att det finns en hel massa pokkisar (150 totalt) att samla på sig. De små liven behöver matas och pysslas om ifall man vill att de ska växa och utvecklas till nästa stadium. Nintendo har alltså lyckats ta sitt Pokémon-koncept och mixat det med en del Tamagochi, en del Geocaching och en nypa fitbit; och därmed skapat en hit som slagit rekord i app-världen. Tidigare ledde Clash Royale som drog in hela 125 miljoner dollar under första månaden. De tog första platsen från Candy Crush som suttit på den sedan de kom ut och tjänade 25 miljoner dollar första månaden. Men Pokemon Go slog alla rekord. Ingen annan app i historien har haft lika många nedladdningar under första veckan och spelet drog in ofattbara 200 miljoner dollar under första månaden!

PhotoGrid_1471103947398

Ironin när spelet tycker att rullstolen går för fort och ber mig intyga att det inte är jag som kör…

Men vänta nu, sa jag inte att spelet var gratis? Jo, det är gratis att
ladda ner appen och börja spela, men som så många andra spel nuförtiden så satsar de på att sälja sker inne i spelet. Pokémon Go har en liten butik där du kan köpa fler pokebollar, plats för fler pokkisar, pokke-godis, diverse trolldrycker att hela sjuka eller skadade pokkisar med osv. Och så kan man köpa magiska ägg. Valutan är så klart pokecoins och för ca 7 kronor får man 100 coins vilket räcker till lika många pokebollar. Det är alltså inte särskilt dyrt och rent tekniskt behöver man inte heller köpa några pokkepengar. Man samlar på sig slantar allt eftersom, men det är klart har man bråttom så har man.

Sedan tjänar de så klart en rackarns massa pengar utanför spelet också. Tänk bara på vad McDonalds, till exempel, betalar för att få stoppa små plastbitar man ska samla på i papplådor med miniportioner snabbmat. Dessa marknadsförs sedan till små barn så att de kan tjata på sina föräldrar om att få äta snabbmat och få en ny plastbit även denna veckan. Och sedan kommer alla leksaksföretagen som vill få använda pokkisar på sina saker och alla andra som kan komma på sätt att dra nytta av pokkehypen. Mycket pengar blire…

Men hur kul är det då på en skala? Ja, det är väl kanske den bästa frågan. Jag tycker (än så länge) att det är buskul! Jag gillade geocaching men som hjulbent hade jag stora problem att hitta cacherna. Och det är ju halva grejen att man ska hitta platsen och sedan logga cachen. Så trots att jag var medlem och betalade pengar och åkte ut för att leta cacher så slutade det i regel med att jag inte hittat ett dugg. Och då blir det till slut lite trist. Här är det så fiffigt ordnat att jag kan fånga pokkisarna utan att kliva av permobilen eller kräla ur rullstolen och in under en häck. Så länge de är inom min räckvidd kan jag peta på dem och försöka locka dem med godis så jag kan fånga dem.

PhotoGrid_1471132906522

Jag i min pokketränarmundering och permobilhunden Bellatrix på jakt i parken

Yngste sonen insåg redan innan spelet (jo, jag har bestämt mig för att kalla det ett spel trots allt) kom ut att det skulle vara otroligt bra för sjuka och handikappade som kanske inte kommer ut så ofta. Och det tycker jag nog att han hade alldeles rätt i. Nu har jag ju förvisso nyss börjat (och till min glädje har jag upptäckt att man även kan fånga en och annan Pokémon inne i huset), men skulle jag se på min skärm att det fanns en Pokémon jag saknade i omgivningen skulle jag nog vilja försöka ta mig ut och fånga den. Och det funkar säkerligen på barn också. Många föräldrar klagar på att barnen tillbringar för mycket tid inne och undrar hur man ska få dem att släppa TVn eller datorn och gå ut? Jo, man kan ju alltid testa att ge dem ett Pokémon Go. Och ja, jag menar allvar.

Många klagar på att det är så farligt (pedofiler du vet), att folk går in på privata tomter och letar pokkisar (usch och fy), och att barnen kan bli påkörda i trafiken (för trafikvett har di då inte di små liven). Jag tycker mest det verkar klagas för att det ska klagas. Jag tvivlar på att världen får fler pedofiler pga Pokémon Go. Och jag tror både Engelsmän och Amerikanare skulle må rätt så bra av lite fobiträning som fick dem att lära sig lite mer om allemansrätten och hur gemytligt det kan bli när man delar med sig. Vad gäller barn ute i trafiken är det väl ändå så att små barn inte ska vara ensamma ute och leta pokkisar. Det här är ju som sagt ett buskul spel som både barn och gamla kan ägna sig åt, så ett tips vore kanske att man spelar tillsammans. Familjeaktiviteter som förenar nytta med nöje kan man väl aldrig få för många av.

Fyra spel i ett alldeles gratis direkt ner i mobilen. Ingen ny konsoll som behöver köpas, ingen dyr spelkassett som kan gå sönder (eller tappas bort) och måsta ersättas. Mindre än två minuters installationstid innan du kan börja spela. Och ett spel som engagerar och får folk att vilja gå ut i friska (?) luften och röra på sig. Vad mer kan man mer önska sig av ett spel 2016? Jag ger det fem fina hjul: ⊗⊗⊗⊗⊗

Annons

Gå Pokemon! Permobiljakt på Bulbasaur och duvor

Igår var det en alldeles speciell dag av två orsaker: Dels var det första dagen jag var utomhus sedan Emmas födelsedag 22 maj. Dels var det första gången jag spelade Pokemon Go. Så himla kul! Men det hade jag aldrig kunnat ana när jag vaknade på morgonen.  20160808_130548Då tyckte jag att tillvaron kändes mer än lovligt tröstlös.

Yngste sonen hade jobbat tredje nattskiftet på raken och fick sätta igång att ringa en massa telefonsamtal istället för att gå och lägga sig. Till kommunens växel var det ca 20 minuters väntetid, förkunnade en telefonsvararröst, och medan man väntade på sin tur skulle man i vanlig ordning utsättas för plågsamma ljudförsök. När han till sist kom fram kopplades han fel, sedan kopplades han fel en gång till, och när han för tredje gången skulle kopplas om kopplades han ut i telefonväxelrymdens svarta hål. Så han fick ringa huvudväxeln igen. Och dit var det fortfarande ca 20 minuters kö…

20160808_130333Yngste sonen är en sällsynt tålmodig typ med sammetsröst, men även han har gränser man inte bör överträda. Så när telefonen inte längre verkade vara ett lämpligt medium för att nå fram till personerna vars uppmärksamhet situation tarvade, beslöt han sig för att helt enkelt handskas med dem öga mot öga. Och därav kom att bröderna bäver, dvs yngste sonen och hans något äldre tvillingbror, begav sig mot det lokala kommunhuset för att tala förstånd med folk som ingan begrip.

Då gårdagen var en sällsynt vacker sommardag, och det också var den första sällsynt vackra sommardagen vi alla var hemma, väckte de raskt upp Syster Liten och meddelade att Projekt Skälla på Kommunalanställda skulle bli en trivsam familjeangelägenhet. Jag 20160808_132734fick hjälp att klä mig fin och komma ut till permobilen där min
trogna vakthund Bellatrix redan satt och väntade i sin resväska. På vägen till kommunhuset försökte jag komma igång med Pokemon Go! som jag hade installerat några dagar tidigare i hopp om att så småningom få möjlighet att testa det. Sönerna, som bägge har lite drag av Vän av Ordning över sig, meddelade dock att man minsann inte får köra och leka med mobilen samtidigt. Spelsonen, yngste sonens något äldre tvillingbror, fick då vackert agera handsfree så att jag fick börja spela.

Bella och jag satt utanför kommunhuset och njöt av solen när min telefon surrade till och meddelade att det fanns en pokemon borta vid parkeringen. Jag kollade kartan och mycket riktigt var det något som skymtade där borta vid gräsmattan. En Bulbasaur! Tre PhotoGrid_1470690021597pokebollar senare var den min och jag var rent barnsligt glad. Så där så att jag var tvungen att ringa yngsta dottern, som ännu inte hunnit ansluta till vårt glada gäng, och berätta om denna storartade händelse i mitt annars rätt så innehållslösa liv. Hon är bra på sånt yngsta dottern. Hon förstår min glädje över ett avklarat spelmoment eller andra små nära ting som blir så viktiga när man inte har något sammanhang.

Bella, min livskamrat, var emellertid helt ointresserad av pokemonjakt. Duvor och annat fjäderfä är mer hennes melodi, så jag fick lova henne att vi ska jaga några duvor i parken nästa gång vi 20160808_133417kommer oss ut tillsammans. Lite plåster på såren fick hon dock när yngste sonen bjöd på hamburgertallrik med grillad kycklingfilé på kvarterspuben. Jag kan varken äta hamburgerbröd eller pommes frites, men Bella och jag delade på kycklingen. Fast jag sa till henne att det var den där fula duvan hon hade bråkat på tidigare och jag inbillar mig att det var därför hon åt med så god aptit. Även om vi har olika fokus för vår jaktinstinkt har vi åtminstone samma inställning till jakten: #Måstefångaalla

Sammanlagt var vi ute i bra precis en timme, men det var tillräckligt för att ta kål på mig. På vägen hem hade jag svårt att sitta på permobilen och så snart jag landade i min säng sov jag som en sten. Resten av dagen och hela natten, med korta avbrott för uträttandet av naturliga behov och vätske- samt medicinintag. Men oj så roligt det var!