Nej, men man skulle kanske ta och läsa någonting

Något jag är oändligt tacksam över är att jag tidigt fick lära mig att läsa, och att det här med att gå på biblioteket och låna böcker var en vana som skolan nötte in i oss redan från första klass. Sedan hade jag också turen, eller privilegiet om man så vill, att födas in i en familj där alla läste.

Vi hade hyllmeter på hyllmeter med böcker hemma och vi köpte, fick och lånade fler för vart år som gick. Utöver böcker hade vi också tidningar; två eller tre morgontidningar, bägge kvällstidningarna och ett par månadsmagasin. Det gjorde läsandet till en vana, något man gjorde som en del av en rutin, och det gav mig en bred kunskapsbas att stå på. Men det gjorde också läsandet lustfyllt och vilsamt. En upplevelse för flera sinnen (jag älskar lukten av en nyöppnad bok eller tidning och känslan av papperets fibrer och ytbehandling mot fingertopparna) och något att söka sig till av alla möjliga orsaker.

Idag läser jag allt. Överallt. Jämt. Texten på mjölktetran, reklamskyltarna på bussar, tåg och tunnelbanor, broschyrerna i väntrummet på sjukhuset, gratistidningarna de delar ut vid tunnelbanestationerna osv. Jag har en amazon kindle (och kindleapp både på datorn och i mobilen för säkerhets skull) där jag läser mycket böcker och prenumererar också på ljudböcker genom amazon audible. Tidningarna läser jag numer på nätet även om jag tycker det känns lite tråkigt att inte stötta papperstidningen. Jag köper fortfarande en del böcker och jag prenumererar på ett par handarbetstidningar. Mycket läsa blire.

Något som stör mig väldigt mycket är att jag de sista två-tre åren märkt mer och mer att jag har svårt att komma ihåg saker. Först tänkte jag att det bara var vanlig glömska, sedan att det kanske var klimakteriet som började närma sig, men till sist insåg jag att det nog var lite värre än så. Amnesi, har jag lärt mig, är en ganska vanlig följd av fibromyalgi; särskilt om man också har problem med smärta, högt blodtryck, sömnrubbningar, muskelspasmer och artrit. Som jag, med andra ord. Så jag tänkte försöka ta fasta på en kul idé jag såg när jag kollade på fina anteckningsböcker häromsistens, och försöka skriva något om det jag läser. Som en liten loggbok. Då kan jag ju dels dela min läslusta med dig, dels gå tillbaka och friska upp minnet här mellan varven.

Vi får se hur länge jag kan hålla på med tanke på att mitt bloggande är minst sagt sporadiskt, men alltid blir det väl något. Jag tänkte börja med att skriva om en fantasyserie som kontorssonen introducerade när jag var i Brighton i våras. Sagan om Drakens återkomst heter den och jag och intensivsköterskesonen turas om att läsa kapitlen högt för varandra. Det är en serie om 15 böcker och, som tur är, är den redan avslutad; så man riskerar inte att behöva vänta i flera år på nästa bok. (Host! Jag talar om dig nu George R R Martin… Host!) Det tycker jag är en bra början.

Så nu sätter jag igång att skriva om första boken. Om en vecka borde du nog kunna läsa om den här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s