Jag läser Sagan om Drakens återkomst, New Spring

DragonSagan om Drakens återkomst är en fantasyserie i 15 delar skriven av amerikanske författaren Robert Jordan. Tekniskt sett är det i och för sig 14 delar plus en föregångare, men för enkelhetens skull kommer jag att fortsätta skriva 15. För enkelhetens skull kommer jag också att strunta i att de böcker i serien som översattes till svenska delades upp i två delar (troligtvis för att göra dem mer ungdomsinriktade med större stil och kanske några extra bilder) och istället skriva om dem i originalutgåva. Fast på svenska så klart.

Namnet till trots finns det (till min initiala besvikelse) inga drakar i Sagan om Drakens återkomst, utan Draken är en människa. Första boken i serien kom ut 1990, och första svenska utgåvan, i översättning av Ylva Spångberg, kom ut två år senare. Robert Jordan avled 2007 av ett slags hjärtfel (vet inte vad det heter på svenska – Cardiac Amyloidosis på engelska). Då hade 11 av de 12 böcker han planerade publicerats, och serien färdigställdes av fantasyförfattaren Brandon Sanderson i samarbete med Robert Jordans fru, bokredaktören Harriet McDougal.

New Spring Cover

Bokomslaget till New Spring.

Efter att tio av böckerna on Drakens återkomst publicerats, skrev Robert Jordan en kortare berättelse om hur hela historien började.
New Spring
, som den heter, översattes dock aldrig till svenska, så jag kommer att berätta lite mer om den än de andra. Den gavs först ut som ett av flera bidrag i boken Legends, en samling kortromaner av flera kända fantasyförfattare. Senare skrev Robert Jordan om den en smula, och lade till lite extra information, och gave ut den som en egen bok.

Trots att New Spring kom ut som den elfte berättelsen i historien om Drakens återkomst, och som sagt inte finns i svensk översättning, så börjar jag med att berätta om den. Om du kan och orkar läsa böcker på engelska kan jag varmt rekommendera att du börjar med den. Den är betydligt längre än en novell men kortare än många (fantasy)romaner och innehåller 26 kapitel plus en epilog. Om du tror att det är för svårt att läsa boken berättar jag tillräckligt mycket här för att du ska förstå hur det började. Det känns inte som att man behöver oroa sig så mycket för spoilers i en 12 år gammal bok, men jag försöker ändå att hålla tillbaka tillräckligt mycket för att det ska vara spännande och intressant att läsa boken ifall du vill hänga på och läsa med oss.

White Tower

Vita Tornet i Tar Valon.

New Spring utspelar sig ungefär 20 år innan seriens början. Kriget mot Aielfolket är i sitt slutskede och berättelsen tar sin början i Vita Tornet, de kvinnliga magikerna, Aes Sedai, hemvist i staden Tar Valon, vid foten av Drakberget. Aes Sedaiernas Amyrlin (överhuvud), Tamra Ospenva, och hennes högra hand, Arkivarie Gitara Moroso, sitter i tornet och jobbar in på småtimmarna. Det är vinter och kylan som kommer in genom fönstergluggarna bitande. Moraine Damodred och Siuan Sanche, två unga kvinnor som upphöjts från Noviser till Accepterade, graden under fullfjädrad Aes Sedai, är där som hjälpredor för att springa ärenden, servera te osv. Kriget pågår fortfarande utanför tornet, men det ryktas att Aielfolket, som startade kriget för tre år sedan, håller på att dra sig tillbaka till Aielöknen som de normalt sett aldrig lämnar.

Gitara, som är 300 år gammal, är en av få Aes Sedaier som har förmågan att förutspå händelser. När Moraine serverar henne en kopp te reser hon sig plötsligt och säger: ”Han är återfödd! Jag känner honom! Draken tar sitt första andetag på Drakbergets backar! Han kommer! Han kommer! Ljus hjälp oss! Ljus hjälp världen! Han ligger i snön och skriker som åska! Han bränner som solen! Och sedan dör hon. Tamra avkräver Moraine och Siuan ett tystnadslöfte, något man inte vågar ens drömma om att bryta, om vad de upplevt och ber dem gå tillbaka till sina rum och stanna där till frukost.

OBS! Vill du läsa New Spring själv kanske du inte ska läsa mer här just nu. Vill du läsa min recension och få reda på vad jag tyckte om boken så kommer den senare. I ett annat inlägg alltså.

Draken, det vet alla, var en Lord, död sedan 3000 år tillbaka, som hette Lews Therin Telamon och orsakade Världsfallet. Folk är fortfarande rädda för honom och sagorna om hans liv och död, som berättas av kringresande Muntermän, är många. Lewis Therin var en av de sista manliga Aes Sedaierna, och han fängslade Den Mörke, Shai’tan, i ett magiskt fängelse förseglat med sju obrytbara sigill. Som hämnd förgiftade Den Mörke själva källan till de manliga magikernas kraft, Saidin, och sedan dess blir alla män som kan röra vid kraften galna. Så även Draken själv. I sitt vansinne dödade han sin fru, sina barn och varenda människa han någonsin älskat. Eller som älskat honom. När han till sist insåg vad han gjort tog han, i sin förtvivlan, livet av sig genom att leda Kraften en sista gång och dra så mycket sten till sig att han begravde sig själv under ett berg. Drakberget.

Efter att Saidin förgiftats och man såg förödelsen de manliga magikerna ställde till med när galenskapen tog över beslöt Vita Tornet att alla män som kan nå Kraften måste Lugnas. Ett ingrepp som stänger av deras förmåga att leda Kraften och som nästan alltid leder till att de dör inom några år. Den röda Aes Sedai-orden har gjort det till sin uppgift att rida land och rike kring i jakten på sådana män för att förhindra att de ställer till med något elände. Det finns de som tror att detta systematiska utrensande av manliga magiker är orsaken till att Aes Sedai inte längre har den styrka de hade förr, och att de blir allt färre. Men det kan inte hjälpas. Ingen har någonsin vare sig lyckats bota en man från vansinnet eller kunnat rena källan till Saidin.

Det har förutspåtts att Draken en gång skall återkomma och orsaka ett nytt Världsfall. Profetiorna kring detta har på många håll hemligstämplats, men de lever så klart vidare i den muntliga berättartraditionen. De säger att Draken ska orsaka mänskligheten stort lidande, men i det Sista Slaget ska han besegra Den Mörke och med sitt blod bringa Ljus över världen igen. Detta har dock, som så ofta sker, förvanskats med tiden. De flesta tror nu att Draken ska komma tillbaka och släppa Den Mörke fri så att de tillsammans kan störta världen i fördärvet, stoppa Tidens Hjul och skapa ett otäckt Skuggrike. Därför vill man till varje pris att män med Kraften Lugnas. Ingen vågar ta risken att en älskad familjemedlem, nära vän eller bekant ska bli galen och kanske rent av visa sig vara den återkomne Draken.

Moiraine Damodred

Moiraine Damodred, Aes Sedai.

Kort efter Gitaras profetia skickar Amyrlin ut samtliga Accepterade för att registrera alla barn som fötts i städer, byar och tältläger kring Tar Valon och Drakberget; under förevändning att Vita Tornet vill fira krigsslutet med att skänka 100 guldmarker till varje barn som fötts omkring Drakberget under krigets sista tio dagar. Ingen annan än Amyrlin själv, och Moraine och Siuan så klart, vet dock att den verkliga orsaken är att barnen måste registreras så att man kan identifiera den nyfödde Draken.

I samma veva får de veta att Moraines farbror, kungen av Cairihen, och hans två bröder stupat i kriget. Amyrlin tror att Moiraine, som redan förlorat sin pappa, fått en chock och sörjer och låter henne därför slippa rida ut med de Accepterade och registrera nyfödda. Istället får hon stanna i tornet och renskriva listorna med namn som samlats in av de andra. Moiraine, som i själva verket inte alls gillar sina farbröder, slår mynt av detta och låtsas att hon har svårt att sova av sorg och chock. Hon och Siuan, som så klart fått stanna som stöd för Moiraine, har börjat skriva ner alla namn på gossebarn som fötts på rätt ställe vid rätt tidpunkt i sina egna anteckningsböcker; och de vill inte riskera att gå miste om några namn. De inser att om Draken återfötts är det Sista Slaget nära och om han fångas in och Lugnas kommer det inte finnas någon som kan besegra Den Mörke. De vet att det vore högförräderi att skydda honom, och att de skulle dömas till döden om någon kom på dem, men det är en risk de måste ta. De måste hitta honom, försöka skydda honom mot den oundvikliga galenskapen och se till att han är redo när tiden för det Sista Slaget är inne. Därför gör de vad de kan för att spionera på Amyrlin och försöka ta reda på vad som händer.

Tycker du det låter spännande? Då får du hålla utkik efter nästa post där jag berättar mer om boken och den värld historien utspelar sig i.

Fortsättning följer


Bilderna i det här inlägget är lånade från:

  1. Draken i inledningen är från boken. Varje kapitel har en svartvit bild som skvallrar lite om vad det handlar om eller vilken av karaktärernas perspektiv det är vi får se.
  2. Bokomslaget till den utgåva av boken jag läste.
  3. Vita Tornet avbildat på ett samlingskorten från serien som gavs ut i olika serier.
  4. Moiraine Damodred ritad av Ariel Burgess, officiell illustratör för serien. 
Annons

Nej, men man skulle kanske ta och läsa någonting

Något jag är oändligt tacksam över är att jag tidigt fick lära mig att läsa, och att det här med att gå på biblioteket och låna böcker var en vana som skolan nötte in i oss redan från första klass. Sedan hade jag också turen, eller privilegiet om man så vill, att födas in i en familj där alla läste.

Vi hade hyllmeter på hyllmeter med böcker hemma och vi köpte, fick och lånade fler för vart år som gick. Utöver böcker hade vi också tidningar; två eller tre morgontidningar, bägge kvällstidningarna och ett par månadsmagasin. Det gjorde läsandet till en vana, något man gjorde som en del av en rutin, och det gav mig en bred kunskapsbas att stå på. Men det gjorde också läsandet lustfyllt och vilsamt. En upplevelse för flera sinnen (jag älskar lukten av en nyöppnad bok eller tidning och känslan av papperets fibrer och ytbehandling mot fingertopparna) och något att söka sig till av alla möjliga orsaker.

Idag läser jag allt. Överallt. Jämt. Texten på mjölktetran, reklamskyltarna på bussar, tåg och tunnelbanor, broschyrerna i väntrummet på sjukhuset, gratistidningarna de delar ut vid tunnelbanestationerna osv. Jag har en amazon kindle (och kindleapp både på datorn och i mobilen för säkerhets skull) där jag läser mycket böcker och prenumererar också på ljudböcker genom amazon audible. Tidningarna läser jag numer på nätet även om jag tycker det känns lite tråkigt att inte stötta papperstidningen. Jag köper fortfarande en del böcker och jag prenumererar på ett par handarbetstidningar. Mycket läsa blire.

Något som stör mig väldigt mycket är att jag de sista två-tre åren märkt mer och mer att jag har svårt att komma ihåg saker. Först tänkte jag att det bara var vanlig glömska, sedan att det kanske var klimakteriet som började närma sig, men till sist insåg jag att det nog var lite värre än så. Amnesi, har jag lärt mig, är en ganska vanlig följd av fibromyalgi; särskilt om man också har problem med smärta, högt blodtryck, sömnrubbningar, muskelspasmer och artrit. Som jag, med andra ord. Så jag tänkte försöka ta fasta på en kul idé jag såg när jag kollade på fina anteckningsböcker häromsistens, och försöka skriva något om det jag läser. Som en liten loggbok. Då kan jag ju dels dela min läslusta med dig, dels gå tillbaka och friska upp minnet här mellan varven.

Vi får se hur länge jag kan hålla på med tanke på att mitt bloggande är minst sagt sporadiskt, men alltid blir det väl något. Jag tänkte börja med att skriva om en fantasyserie som kontorssonen introducerade när jag var i Brighton i våras. Sagan om Drakens återkomst heter den och jag och intensivsköterskesonen turas om att läsa kapitlen högt för varandra. Det är en serie om 15 böcker och, som tur är, är den redan avslutad; så man riskerar inte att behöva vänta i flera år på nästa bok. (Host! Jag talar om dig nu George R R Martin… Host!) Det tycker jag är en bra början.

Så nu sätter jag igång att skriva om första boken. Om en vecka borde du nog kunna läsa om den här.