Dit det bar sa bar det

Lange och val har jag dromt om att en dag susa fram i en rod Ford Mustang, men det blir nog aldrig av. Atminstone inte med mig som forare.

Idag kom den, min lilla roda racer som jag harmed dopt till Mustang. (Det sysns kanske inte sa bra pa bilden, men den ar faktiskt rod.) Jag har mycket motvilligt blivit med rullstol och ska nu borja ovningskora elandet och forhoppningsvis lara mig att ta mig fram i tillvaron for egen maskin. Eller atminstone pa egna ben.

Kanns lite konstigt att sitta i rullstol nar man kan ga. Jag kan ju faktiskt det. Med kryckor. Och med stod av vaggarna nar jag ar hemma. Men jag kan ocksa ramla. Jag ar rent av fenomenalt bra pa det. Har de senaste manaderna ramlat nerfor ett par trappor, pa en buss och pa en tunnelbana. Och pa slata golvet. Det verkar som att tva av mina leder har sagt upp sig. Hogra knaleden och vanstra fotleden beter sig lite som de vill. Som tonaringar liksom. Lite oberakneligt. Lite fran ena ytterligheten till den andra pa en millisekund. Foten pekar mer och mer inat. Knat ar som de dar barnleksakerna som man trycker under och sa rasar de ihop i en liten hog. Det kan aka at vilket hall det vill. Inklusive hall som ingen visste att ett kna kunde aka at. Alls.

Nya roliga doktorn sager att jag saknar sjukdomsinsikt och att jag kanske maste acceptera att jag inte kommer att bli battre den har gangen. (Jajjemops, hon later precis som hon jag hade pa Sahlgrenska!) Hon sager att jag utvecklat en till sorts reumatism – osteoartrit. Att en led inte kan reparera sig sjalv i all oandlighet och att jag nog lyckats krama ur sisadar en 10-15 ar mer an vad man kunnat vanta sig ur mina. Och att nu vill det till att inte gora ont varre och att forsoka bevara de leder som annu ar forhallandevis funktionsdugliga.

Gilla laget? Jo, det ar val bara att gora det, men jag maste da saga att detta ar har bjudit pa lite val manga gilla laget situationer och just nu ar jag mest bara trott, sur, grinig, ledsen, uppgiven, frustrerad och javligt arg. Hur nagon star ut att leva i min narhet vet jag inte, for jag driver mig sjalv till vansinne en gang i kvarten. Minst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s