Tacka vet jag svensk byråkrati!

Idag är Argbiggan arg igen! Hon har nämligen varit hos doktorn. Husläkaren som det väl heter i Sverige nuförtiden. Det är nämligen så att min reumatolog tycker att vi behover en haematolog (blod specialist) involverad i min vård eftersom jag har så många riskfaktorer för blodpropp. Men i landet bakochfram där jag bor så kan inte min reumatolog remittera mig till haematologen. Det måste min husläkare göra.

Då utspelar sig följande lilla teater: reumatologen säger åt mig att gå till min husläkare och be om en remiss. Jag förklarar att hon sannolikt kommer att vägra eftersom hon har en viss förkärlek för att ifrågasätta allt som kommer från en specialist. Reumatologen säger att nejdå, i ett fall som mitt kan hon inte vägra. En idiot kan se att med Faktor V Leiden, högt blodtryck, högt kolesterol, rullstolbunden och på gång att börja med cellgiftsbehandling så måste en blodspecialist vara med i teamet eftersom jag kan behöva blodförtunnande. Jag var skeptisk, och talade om detta för honom, men bokade ända tid hos min sura husläkare. Idag var jag där.

Som jag misstänkt vägrade hon att ens överväga saken. Istället sa hon att det finns inget i mina tidigare blodprover som tyder på problem. Nej just det, sa jag, men nu handlar det on att förebygga problem. Hon vägrade ända. Remisser är särdeles svåra att få i detta landet verkar det som. Jag gissar att husläkarna tycker att de misslyckats om de måste skicka en patient vidare till en specialist. Eller så vill de bara inte gå miste om pengarna de får när vi måste komma tillbaka hela tiden.  

Jag mår räv, men lyckades ändå pallra mig till doktorn idag. Bara för att få höra att jag ingen remiss behöver. Specialisten har fel. Måtte jag inte få en blodpropp – då stryper jag kärringen!

Annons