Om skrivklåda och den engelska skolvärlden

Pssst! Nu kan du kan läsa en uppdaterad version av det här inlägget på Hello, Kära Gamla Sverige.

Jag har försökt få tid att skriva tillbaka till Kicki hela veckan, men ibland finns det verkligen ingen tid över i det här huset! De senaste två veckorna har varit särdeles galna. Efter jullovet händer någonting mystiskt i skolorna i det här landet.

Efter att ha tillbringat höstterminen i något slags sömnigt ”äh det är ju hundra år tills juni så än är det ingen brådska” stadium drabbas plötsligt all skolpersonal av kollektiv panik första dagen i januari. (Här har vi tre terminer på skolåret. I princip går man i skolan september – december, januari – april och maj – juli.

Normalt har man alla prov i slutet av termin tre såvida inte en kurs är kortare än ett helt läsår och examineras i slutet av kursen. Man får betyg som till 70% baseras på provresultatet och till 30% på coursework som är ett arbete där man får chansen att visa att man kan omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken.) I slutet av andra terminen måste allt coursework vara klart och betygssatt.

Ibland tror jag att John och jag är de enda två människorna i hela den engelska skolvärlden som inte drabbas av paniken; han för att hans karibiska temperament inte har något panik- eller stressläge alls, och jag för att jag manifesterar min svenskhet med att planera min tillvaro så att jag vet vad som ska göras.

Dessvärre drabbas vi likafullt av skvättet från den allmänna panikvågen. Dels i form av halv- eller helhysteriska kolleger som med alla medel försöker få någon annan att ta ansvar för deras arbete; dels i form av förfärade elever som efter att ha blivit skrikna åt av någon galen lärare tror att de just blivit dömda till att jobba nattskift på McDonalds för all framtid.

För att hotta upp januaritemperaturen ytterligare några grader har vi också en deadline för universitetsansökningar den 15 januari. Den centrala antagningsenheten, UCAS, sköter ansökningarna, men alla elever måste ha en referens från en lärare som kan yttra sig om deras akademiska förmåga och förutsättningar för att klara av det program de valt.

Man kan börja söka redan på hösten, men självfallet väntar många till sista veckan med att få det gjort och tar för givet att deras lärare inte har något bättre för sig än att skriva referenser halva nätterna. Jag fick in min sista referens i UCAS-systemet tio minuter innan midnatt i torsdags. Hela fredagen gick jag omkring på jobbet och kände mig som om jag partat hela natten lång.

I wish…

Annons