Borta bra men hemma bäst

Nejdå, Eva, jag har inte gått i strejk! Klockan är nu på väg mot midnatt och jag har nyss kommit hem. Inspektionen gick väldigt bra och nu följer fyra-fem veckors nervös väntan på svar. Får vi vår licens (och det tror jag vi får) börjar en hektisk rekryteringsperiod då vi söker oss in på nya marknader i framför allt Asien och Afrika. Känns spännande värre.

Imorse vaknade jag i ett underbart rum på femstjärniga Radisson Edwardian. Jag blev grymt bortskämd på hotellet och uppgraderad till en så kallad kungasvit eftersom de tyckte ett vanligt rum var för litet för någon i rullstol. Värsta roomservicen fick jag också. Personalen tittade till mig och hjälpte mig med allt från att dra för gardinerna till att länsa minibaren på fin whisky. Imorse fanns ett bord förberett för mig vid frukosten med extra svängrum och inga stolar att trängas med. Kändes skönt kan jag säga att börja en så pass viktig dag med att bara behöva pyssla om sig själv och få allting serverat. När jag frukosterat färdigt blev jag hämtad med bil för att, i stort sett, åka rakt över till andra sidan vägen där skolan ligger. Normalt är det en resa på dryga två timmar – med rullstol tar det nästan tre – men idag började jag morgonen där ute pigg, fräsch och (relativt) utvilad.

Efter inspektionen hade jag ett långt planeringsmöte med min think tank – en grupp handplockade lärare med enorm erfarenhet och kvalifikationer som vida överstiger mina. Vi träffas en gång i veckan och redovisar vad vi gjort sedan sist och planerar vad vi ska åstadkomma innan nästa möte. Jag känner att vi levererar bättre kvalitet och är mer kreativa i vårt arbete tack vare dessa möten och jag är grymt lycklig över att de vill jobba med mig. Vi höll igång tills klockan var efter sju på kvällen innan vi tyckte att det kanske var dags att bryta upp och göra kväll.

Nu är jag äntligen hemkommen och här väntade en väldigt trevlig överraskning. Emma hade lagat musslor och kylt en flaska vitt! Borta bra men hemma bäst är då så sant som det är sagt. Vad är väl härligare än att komma hem? Innan jag njuter av det sista vinet och hoppar i bingen ska jag kanske ta en titt på dagens ämne: mitt favoritljud. Mitt favoritljud? Det har jag inget. Men det finns många ljud jag älskar. Johns röst. Och ljudet av hans skåpbil. Barnens skratt. Vatten i rörelse, från brusande hav till porlande bäck till stilla vattendrag till vaggande vågor. Fågelsång. Vind. Musik så klart. En sprakande brasa. Snöknarr. (Det trodde du inte va!) En älskads sovsnusande. Hästhovar mot marken. Handgräsklippare. Ängsrassel. Golvknarr. Det skulle nog vara bra trist att inte kunna höra…

Annons