Ett gott skratt

God morgon på er, eller god eftermiddag kanske jag borde säga, kära läsare. Idag har jag minsann haft en riktigt underbart vilsam morgon. Sov länge, låg och drog mig och har nu precis avslutat min frukost. Och klockan är nu några minuter i tolv. Värsta tonårsbeteendet.

Idag står en massa pappersjobb på schemat eftersom jag inte satt foten på mitt kontor på hela veckan. Men innan jag ger mig i kast med veckans skörd av brev och annat som måste gås igenom ska jag njuta av en till kopp koffeinfritt kaffe och min lilla bloggrutin. Dagens ämne är nummer 22 och går ut på att beskriva hur mitt skratt låter. Och svaret på den frågan är att det vet jag inte. Så nu har jag just frågat de tre av mina barn som är hemma för tillfället.

Tydligen så låter mitt skratt olika beroende på vart jag är och på graden av rolighet i det jag skrattar åt. De säger att jag skrattar stillsamt och lågmält på jobbet, bubblande med John, bullrande med hela familjen och hysteriskt när någon gör illa sig eller något går åt helvete. Så nu vet ni det. Jag är rätt normal i vissa avseenden. Skrattar ofta och gärna och tror rent av att det är sant att ett gott skratt förlänger livet. Man måste ha roligt, till och med när det är som svårast, annars blir tillvaron outhärdlig.

Nu när vi klarat av detta viktiga klargörande ska jag ta och ägna mig åt en stunds skönhetsvård. När Emma är hemma passar jag på att få bli lite ompysslad och få lite ansiktsbehandlingar och fotvård och vad hon nu kan tänkas vara pigg på att hitta på. Det är alltid lite extra trevligt att starta en ny arbetsvecka när man känner sig fin och fixad. Tycker i alla fall jag.

 

Annons