Vad ska man blogga för?

Igår fyllde Argbiggan, bloggen alltså inte författaren, två år. Passande nog handlar ämne #14 i min utmaning om varför jag började blogga.

Jag har alltid älskat att läsa och skriva och jag har alltid funnit någon slags glädje, för att inte säga tillfredsställelse, i att kunna uttrycka mig i skrift. Det skrivna ordet lämnar mer utrymme för tanken. Man kan smaka på orden. Leka med formuleringarna. Fundera på hur meningarna länkas samman och hur meningen bakom orden kommer fram. Man kan så klart lika gärna bara rassla iväg med fingarna över tangenterna utan att lägga ner särskilt mycket tid eller eftertanke. Men det är just den där långsamma, kreativa skrivprocessen där man liksom tar sig tid att värpa fram orden som jag tycker så mycket om. Och som jag så sällan riktigt har tid med.

Jag har publicerat en bok (en riktigt görtrist kursbok så du behöver inte direkt skynda dig att logga in på Amazon nu) och det är tänkt att det ska bli några fler. Jag har också skrivit grova utkast till ett par skönlitterära böcker. I dagsläget är de vare sig särskilt sköna eller litterära om sanningen ska fram, men tanken är att de ska vara något att sätta fingrarna i när jag en dag får tillbringa mina vintrar med lustfyllt skrivande i sol och värme. Men vad har detta med bloggandet att göra?

Jo, jag tror att för att för att kunna skriva bra måste man skriva mycket och ofta. Man behöver skriva bara för skrivandets skull. Jag skriver jämt och ständigt, men jag får sällan chansen att skriva bara för att. Och aldrig någonsin på svenska om man inte räknar några enstaka e-mail till familj och vänner. I många år har jag bloggat professionellt på många olika ställen, men det var tre år sedan jag började blogga om mig själv. På engelska. Att skriva på svenska föll mig liksom inte in. Men så hörde jag ifrån en gammal skolkamrat och fick därmed orsak att skriva lite om mig själv och mitt liv på svenska, och plötsligt kände jag en längtan efter att få uttrycka mig på mitt modersmål igen.

Mitt allra första inlägg på den här bloggen, Vi möttes på facebook, handlade just om mötet med Kicki och hur det fick mig att vilja skriva mer på svenska. Här på Argbiggan bloggar jag fortfarande av samma orsak. Men tanken är att min bloggutmaning, postaday2011, ska få mig att göra det oftare. Än så länge går det bra, men det är ju bara januari än. Än så länge blir det företrädesvis mest lite rasslande på tangentbordet och inte direkt några djupsinnigheter. Men jag bloggar. På svenska. Och det var ju det som var hela vitsen.


Annons