50 dagar till 50…

ic-2864Idag är det tydligen 50 dagar tills jag blir 50. Det känns rätt märkligt får jag säga. När jag var liten var det som ingen skillnad mellan 50 och 100. 16 var idealåldern och allt äldre än det var gammalt som gatan. Typ.

Vid 30 hade jag samlat på mig en minst sagt brokig vänskapkrets där de flesta var närmare 50 än 16. Åtminstone rent åldersmässigt. Då kändes den där siffran inte längre så märkvärdig. Och inte så rackarns hög heller. Men sedan gick det utför. Min grälsjuka kropp som motarbetat mig ända sedan barndomen gick ut i strejk i början av 2010. Nu handlar dock inte det här inlägget om min hälsa, så vi kan nöja oss med att konstatera att det var då jag blev med hjul. Men då tänkte jag att det var tillfälligt. Som med kryckorna jag fått ta till med jämna mellanrum sedan tonåren. Men så var det ju då det där med att åldern tar ut sin rätt och att allting, utom korven, har sin ände.

I skrivande stund ligger jag i sängen, med mitt trådlösa tangentbord på magen, och skriver. Här har jag legat sedan i april då vi kom hem från min käre brors bröllopsfirande. Och det kan jag säga att det ställer alla tidigare perspektiv på huvudet. När man liksom inte kan ta sig ur sängen för egen maskin blir siffror meningslösa som livskvalitetsmarkörer. Eller ens indikation på var på skalan man befinner sig.

Min far som fyllde 70 häromsistens har nyligen fått sitt andra knä utbytt och han tar sig fram för egen maskin. Jag minns farbror Arne som på äldre dar fortfarande kunde ha gått ihjäl en stövare. Och Farmor Selma som vid 90 varje vecka hade date night och dansade i köket till radions I Afton Dans med nye fästmannen. Då var varken barn eller barnbarn välkomna minsann. Någonstans har jag accepterat att jag inte kommer att leva så länge som någon av dessa kruttunnor; men nog hade jag ändå föreställt mig att jag skulle hinna med att bli gammal.

Jag har inte bestämt mig än för om jag orkar fira någon födelsedag i år. Kommer gör den ju vare sig jag firar eller ej, men det verkar rätt meningslöst att fundera på fest när man måste vila efter att ha varit på toa. Jag tänker att efter 16 spelar det ingen större roll vad det blir för siffra den här gången, eller hur många fingrar man behöver visa för att illustrera hur gammal man är. Livet är liksom förunderligt. En del slår klackarna i taket när de är 90 medan andra inte ens kan få på sig ett par skor för egen maskin trots att de inte ens fyllt 50. Det här med att ålder bara är en siffra, eller att man inte är äldre än man känner sig, är bara nys.

En sak är i alla fall säker: Jag hade helt rätt när jag var liten – efter att man passerat 16 är man old as balls!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s