Jädrar anacka, jag tror jag har fått napp…

I våras funderade jag mycket på livets villervalla. Framför allt funderade jag mycket kring hur man går vidare när allt man drömt om och hoppats på gått förlorat. Det är ju inte särskilt ovanligt att sådant händer. och jag inbillar mig inte att min situation är speciellt unik. Men ändå. Den individuella situationen, och hur man reagerar på den, är ju till syvende och sist högst personlig.

Efter mycket stötande och blötande började en tanke så sakteliga ta form. Tänk om jag skulle prova? Det kostar ju liksom inget att titta. Eller att bara ställa några frågor. Skicka ett e-mail eller två liksom. Så till sist gjorde jag det och därmed var saken ur världen. Slutfunderat och färdigvåndat. Åh, så skönt!

Men idag kom det ett mail. Ett riktigt läskigt sådant. Det tog flera timmar innan jag ens orkade klicka på det och titta efter vad det stod. Nu har jag gjort det. Tittat alltså. Och nu mår jag ännu sämre. Det ser ut som om de skulle kunna tänkas vara intresserade. Fy gröne säger jag bara!

Jag drar täcket över huvudet och dränker tankarna till ljudet av min talbok.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s