Om hjältar och hjältemod

Idag är det Alla Hjärtans Dag igen, men det tänker jag inte ägna så många ord åt. Jag tycker nämligen att detta är en fånig dag och för den händelse du undrar varför bloggade jag om det för två år sedan: Den där Valentin litar jag inte ett ögonblick på…

Låt oss istället filosofera en smula kring det här med hjältar och hjältemod istället. Min yngste son Gustaf funderade häromdagen hur det kommer sig att en läkare kan rädda liv varenda dag i veckan utan att någon kallar honom/henne en hjälte, men om en farmor räddar sitt barnbarn ur en eldsvåda eller en fotbollsspelare gör ett avgörande mål blir de per automatik hjältar. Och det är ju en rätt intressant iakttagelse. Vissa människor viger sina liv åt att rädda andras, men de får inte särskilt mycket uppmärksamhet för det. Andra människor gör en strålande insats och hyllas och belönas för denna bragd som vore det något alldeles fantastiskt.

Jag tycker det finns många olika slags hjältar. De som sliter dag ut och dag in för att hjälpa andra människor, till exempel. De jobbar i våra skolor, i våra sjukhus, på gator och torg. De är ofta lågavlönade och jobbar med bristfälliga resurser, men gör ändå ett efter omständigheterna makalöst bra jobb. Eller de som står upp för det de tror på och hjälper till att förändra världen eller sitt närområde. Men de största hjältarna av alla är kanske ändå de som aldrig ger upp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s