Om kärlek, hat och tappade sugar

TGIF, Thank God It´s Friday, är ett uttryck jag brukade vara en varm anhängare av. Äntligen helg! Inget jobb på två dagar. Jippi! Liksom. Nuförtiden känns alla dagar som en gåva. Vi fick vara med en dag till. Det var ganska många i vår värld som inte fick det. För dem var gårdagen den sista. Men vi är fortfarande här och för oss skulle det kunna vara just den här dagen som blir vår allra sista. Det är en tanke som svindlar en smula, men den får mig att leva lite extra i just den här dagen.

Nils Poppe sa att världen var full av tappade sugar och ibland är det verkligen löjligt lätt att tappa den. Sugen alltså. En liten motgång vid fel tillfälle är allt som behövs. Häromveckan hade vi ett missförstånd som fick mig att tappa min. Det var sent och jag hade jobbat hela dagen men hade ett möte kvar. John och ägaren till skolan vi jobbade för den dagen gjorde upp om min transport. John trodde de bestämt att jag skulle få skjuts hem. Ägaren trodde de bestämt att han skulle släppa av mig någon annanstans. Och slutresultatet blev att jag inte kom hem alls. Då tappade jag sugen och blev sur. Jättesur. Och arg. Jag tyckte det var Johns fel så han fick minsann veta att han levde. Hade samma sak hänt en annan dag hade jag skrattat åt eländet och tagit det med ro, men just den här kvällen var jag för trött och för värkig och orkade inte med något extra krånglande.

Poängen i kråksången är dock att det är okej att tappa sugen nu och då, men man får inte låta det bli en ursäkt till att inte försöka igen. Nästa minut, timme, dag eller vecka. Eller förresten, en vecka är för länge. Max två dagar brukar jag säga att man kan få sura, deppa eller skylla på en tappad sug. Sedan får det vara nog. Livet är för kort för att slarvas bort i vredesmod eller lyxdeppande. Att vi redan avverkat fem hela veckor och nu bara har 47 kvar innan det är nyårsafton igen tycker jag är ett bra bevis på det. Fem veckor är lika med 35 dagar. Om dessa 35 dagar på något sätt sammanfattar dig som människa – vilken bild skulle jag då få av dig ifall jag kunde se vad du gjort med dem?

Bilden av mig själv och vad jag gör med mitt liv kanske blir en smula klarare efter denna min femte intervju med mig själv. En fråga för varje dag som gått sedan sist.

29) Vilken är din högsta dröm (något du vill åstadkomma eller förverkliga)?

Det är väl att vi lyckas med vår verksamhet och att jag därmed får möjlighet att tillbringa vinterhalvåret i sol och värme.

30) Vad drömde du om att bli när du var liten?

Drottning av England. Ända tills jag insåg att jag skulle behöva gifta mig med Prince Charles för att det skulle vara möjligt. Då ville jag bli journalist istället.

31) Finns det någon i din familj som betyder speciellt mycket för dig?

Hela min familj betyder speciellt mycket för mig, men kanske är det så att mina föräldrar inte riktigt vet hur mycket just de betytt för att jag skulle bli den jag är idag.

32) Om du skulle skriva ett brev till dig själv, vad skulle du skriva om?

Jag har skrivit flera brev till mig själv. Eller till mitt framtida själv, rättare sagt. Det är intressant att skriva till sig själv om vad man hoppas att man gjort om fem år. När man läser det kan man se tillbaka på den tid som varit. Jag tror att mina tidigare jag kan se på mig nu och känna sig rätt stolta med vad vi åstadkommit.

33) Finns det något du hatar hos dig själv?

Usch, jag tycker inte om ordet hata. Det är så otroligt starkt att det bara borde appliceras på verkligt extrema situationer och företeelser. Något jag ogillar hos mig själv är min motvilja att handskas med pappersarbete och framför allt räkningar. Jag skjuter gärna upp det och sedan blir jag arg på mig själv för att jag inte tog tag i det på en gång. Och det är ju rysligt onödigt.

34) Finns det något du älskar hos dig själv?

Mitt tålamod och min grundlåggande optimism. Jag tror på människans inneboende godhet. Jag tror att det alltid finns nya vägar och nya möjligheter. Och jag tror på förlåtelse och förståelse.

35) Vad var denna veckans höjdpunkt?

Privat var det vår fyrarätters lördagmiddag med levande ljus och härligt familjeumgänge med Emma, Filip och Gustaf. Professionellt var det mötet med Dekanus i tisdags, hotellövernattningen och migrationsverkets inspektion. Allt som allt har det varit en rent makalös vecka och jag har känt mig stolt, stark och snäll.

    Kommentera

    Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

    WordPress.com-logga

    Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

    Twitter-bild

    Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

    Facebook-foto

    Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

    Ansluter till %s