Jahapp, då var man strandsatt då…

Men nu ni har vi nästan klarat av ytterligare en vecka och Februari är här. Känns bra tycker jag, för då är plötsligt våren inte så långt borta längre. Idag ska min rullstol in på service (jag har ju bloggat om att jag tror den är ett måndagsexemplar tidigare) och jag är därmed strandsatt i tre dagar. På lördag kommer den tillbaka. Eller så får jag en ny. Jag hoppas på det senare.

Jag ska ta vara på tiden som strandsatt och dyka in i i högarna med oavslutat och opåbörjat arbete på kontoret. Imorgon kommer en av mina assistenter och hjälper till, så med lite tur är vi ikapp innan veckan är över. Det vore skönt!

Ämnet för dagen handlar om den perfekta söndagen. Jag bloggade om detta för två år sedan i Aldrig på en Söndag så jag tror vi skippar det idag. Istället passar jag på att berätta att jag äntligen fått tid för magnetröntgen. Tydligen kommer det att ta mer än fyra timmar, så de har delat upp det på två gånger. På tisdag ska jag röntga nedre halvan och nästa tisdag tar de övre halvan. Eller så var det tvärsom. I vilket fall som helst betyder det att jag snart kan få veta någonting. Kanske äntligen få börja träna igen. Hoppas kan man ju.

Igår kom min nya kofta som jag beställde häromsistens och den var finare än jag trodde. Billig var den också. Nedsatt från över 500 kronor till 150. Sånt blir man glad av. Jag har kostat på mig lite nytt till garderoben den här veckan. Köpte ju en kofta och ett par byxor i lördags också. På lördag kommer mina nya glasögon. Två par! Och så tror jag att jag ska köpa den där toppen jag blev lite för snål för att ta i lördags. Den skulle vara skitsnygg till koftan. En hårklippning på det här bara så kan jag känna mig riktigt fin ett tag igen. Och det är ju alltid trevligt.

2 tankar om “Jahapp, då var man strandsatt då…

  1. Ååå fy, magnetröntgen…. Min arm genomgick en magnetröntgen. Det tog ca 45 min. För en underarm! Och hur det låter sen. Högt och eländigt. Rent förjävligt om jag ska vara ärlig. Trots hörselkåpor med hög musik i. Sedan gör det svinont att ligga stilla så länge. Jag trodde inte att jag var det minsta klaustrofobisk. Kan tala om att när det kommer till att ligga i en sådan tub är jag väldigt klaustrofobisk. Väldigt! Så, lycka till!
    Skämt och sido. Det blir kanon att få det gjort. Så livet kan fortsätta rusa fram 😉
    Stor kram!

    Gilla

  2. Jo, klaustrofobisk blev jag också när jag gjorde det senast, men det var ett par år sedan nu. Det här är första gången de går igenom hela kroppen så det är nog bra att de tar det i två omgångar. Jag får väl försöka tänka på att så fort resultatet är klart kan vi äntligen bestämma vad som ska hända. Just nu får jag ju inte göra någonting alls eftersom de är rädda att det kan förvärra situationen. Mest av allt vill jag få börja träna igen. Jag är skiträdd att det kommer att ta en evighet att komma tillbaka på benen igen efter några månader på hjul. Tråkdoktorn säger hela tiden att jag kanske måste acceptera att jag inte kommer ur den igen, men serru det örat är jag stendöv på. =)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s