Men vet du en sak?

Men nu blev det då väldigt svårt med den här bloggutmaningen. Ämne  #12 är något jag aldrig berättat för någon och varför. Hur mycket jag än tänker på saken kan jag inte komma på någonting alls. Jag berättar ju om allting jämt och ständigt. Inte precis allt för precis alla, men allt som känns värt att prata om delar jag nog med mig av till minst en människa i min omgivning. Jag är ju rätt pratglad, ifall du nu inte visste det.

Häromsistens blev jag dock utvärderad av en arbetsterapeut och då fick jag minsann prata om saker jag aldrig pratat med någon om förut. Men det var inga hemlisar direkt. Bara sådant som man normalt sett aldrig diskuterar. Inte med en endaste människa. Hon ville till exempel veta, in i minsta detalj, hur jag gör när jag går på toaletten. Hur jag tvättar mig. Hur jag lagar mat och diskar. Hur jag klär på och av mig. Hur jag kommer i och ur sängen. Hur jag har sex. Och det kan jag säga, det var inte lätt att svara på! Det mest vardagliga, som att gå på toa, har man ju gjort helt naturligt i hela sitt liv. Det är inget man pratar om eller ens funderar särskilt mycket på. (Om man inte är arbetsterapeut helt tydligt.) Man bara gör det.

Vissa människor är väldigt privata. De delar inte med sig av någonting till främlingar och är ofta inte ens särskilt pratsamma med folk de känner väl. Andra är väldigt öppenhjärtliga, ibland nästan så man känner att det blir för mycket. Själv tror jag nog att jag är en kameleont. Det finns inget som jag inte kan tänka mig att dela med mig av, men det finns mycket som jag inte skulle berätta för vissa personer av olika anledningar. Jag har till exempel rökt i långa perioder i mer än 30 år, men jag har aldrig berättat för mina föräldrar att jag rökt. Och inte rökt i deras närvaro. De visste så klart ändå, men det var ändå viktigt för mig. De rökte båda två när jag var liten, men min mormor dog i lungcancer och efter det blev alla i familjen icke-rökare. Och som du kanske vet finns det inga värre anti-rök propagandister än konverterade rökare. Jag har heller aldrig diskuterat mina många okonventionella relationer med dem. Det har aldrig känts nödvändigt att tillämpa någon slags offentlighetsprincip på sådant man vet att de skulle ha ont av.

Delvis på grund av all modern teknologi, delvis på grund av mitt jobb, har jag gått och blivit lite smått halvoffentlig på gamla dagar. Jag bloggar och twittrar och facebookar och håller föredrag och mentorerar (bra ord!) och coachar. I alla de rollerna viker man ut sig själv och sitt liv rätt mycket. Men för mig känns det viktigt att skilja på vad som är personligt och vad som är privat. Jag är väldigt personlig men jag är också väldigt privat. Jag bjuder gärna på mig själv med fel och brister, och jag tycker det känns viktigt att dela med mig av erfarenheter som kan vara andra till hjälp och nytta. Men jag känner att jag blir mer och mer restriktiv med att släppa in folk under skinnet, så att säga. Jag har till exempel städat min facebook profil och tagit bort en massa bilder av hem och familj. Emma blev lite putt och frågade om jag skämdes för mina barn, men så är det ju inte. Jag är tokstolt över min familj och vill gärna basunera ut hur mycket jag älskar dem till alla som vill höra på. Men jag tycker kanske inte att kreti och pleti behöver se bilder på Emma när hon gör fula miner, John med målade fötter eller vårt sovrum. När fan blir gammal, du vet… =)

Slutklämmen på allt detta blir alltså att det inte finns någonting som jag aldrig berättat om för någon enda människa. Inte ens om hur jag gör när jag torkar mig i rumpan. Men det finns mycket som jag kanske bara berättat för en endaste människa. Och så får det förbli.

2 tankar om “Men vet du en sak?

  1. Hahahahaha!!! Det finns verkligen inte något du inte delar med dig. Jag om någon vet väl det! 🙂 Jag som är av den mer blyga typen. Jo, jag är det när det kommer till att säga vad som helst. Som rör det mest privata. Nåväl. Jag som nu är av den mer blyga typen har väl inte alltid kännt mig bekväm när du klämt ur dig saker. Men värst var nog spiraltrådarna. Kommer du ihåg den episoden? 😀
    Kram min vän

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s