AHA-upplevelser är väl kanske bra, men…

God morgon, kära läsare!

Med bara 356 ämnen kvar att skriva om innan jag klarat av min ett-inlägg-om-dagen-utmaning kastar jag mig glatt in i ämne #9: en nylig aha-upplevelse.

Jag lider av någon slags hatkärlek till aha-upplevelser. Det är så klart bra att man har dem eftersom det brukar betyda att man (äntligen) fattat något. Men jag brukar (nästan) alltid känna mig bra jäkla dum när jag har dem. Det är ju pinsamt att inse att man inte fattat något man borde ha fattat. Blondinvarning, liksom.

Häromsistens dog vår vattenkokare. Det var en sån där dyr, fin designervariant som John hade köpt och jag hoppades att det betydde att den skulle gå att laga. Jo, sa han, det kan tänkas gå om det går att byta ut själva värmeelementet i den. Nu tycker dock inte han att en död vattenkokare är något man måste stoppa världen för, emedan jag ser det som en smärre katastrof, så jag tänkte glatt att det väl inte kan vara så svårt att fixa själv.

Sagt och gjort. Jag letade fram en skruvmejsel och satte igång projekt Demontera Bottenplattan. (Vår vattenkokare var av den modellen man sätter ovanpå en liten plastplatta vars sladd leder till en kontakt som pluggas in i vägguttaget.) När jag lyckats omvandla plattan i fråga till något som såg ut som en mekanikbyggsats kunde jag konstatera att där fanns inte en endaste liten bit som såg ut som om den skulle kunna värma två liter vatten på en grisblink. Förbryllad tog jag således min byggsats med mig och visade upp den för Mannen Som Kan Leva Utan Morgonkaffe. Och då skrattade han!

När han hämtat sig från skrattanfallet lade han huvudet lite på sned och såg på mig så där som man ser på sina små barn när man tycker ungen är söt men urbota korkad. Men, hur tänkte du nu då? Frågade han. Vaddå ”vad tänkte jag nu då?” morrade jag och kände mig som Baloo. Jag tänkte så klart fixa vattenkokaren. Plocka ut elementet så vi kunde köpa ett nytt. Men den har ju helt klart inget element!

Så du ville ta ut elementet?

Ja, jag säger ju det!

Men varför har du då skruvat isär bottenplattan?

Doh! Just som jag började samla luft för att återigen, med mycket morrande, förklara det för mig uppenbara kom den. AHA-upplevelsen. Insikten att det väl är klart som korvspad att ett värmeelement till vattenkokaren inte gärna kan sitta inuti bottenplattan. Av plast. Att det så klart måste sitta under själva kannan. Av metall. Och att bottenplattan självfallet bara leder ström till själva elementet. Som inte alls sitter i den bottenplatta jag just förvandlat till en byggsats.

Som sagt. Det är väl bra att man fattat något. Men så jäkla kul är det inte alltid precis när det händer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s