Och vips sa har vi redan klarat av arets forsta vecka…

Ja, nog ar det val markligt hur dagarna bara rinner undan. Idag har vi redan klarat av arets forsta vecka och jag tankte att jag skulle forsoka mig pa en liten intervju. Med mig sjalv. Kanske blir det ett staende inslag under det kommande aret. Kanske bara en engangsgrej. Vi far valan se hur det gar.

Pa internatet finns hur manga faniga navelskadningsintervjuer och sjalvhjalpstester som helst, sa brist pa fragor lar det inte bli. Kanske jag rent av far veta vilken slags bil jag ar och vilken rocklat som sammanfattar mitt liv bast innan detta ar over. Vitsen med detta skrivande var ju just sjalva skrivandet, sa det kan fa bli annu en tummetott om det vill. Det ar ok det med. Och med denna kloka lilla knorr kastar vi oss darmed in i arets forsta intervju. Med mig sjalv.

1) Vad ser du fram emot 2011?

En hel massa saker, faktiskt. Men mest av allt ser jag fram att utmana mina radslor och att vara mer ledig mitt i vardagen. Och kanske rent av att fa ha semester.

2) Finns det nagot du angrar att du inte gjorde 2010?

Nej, jag tror inte riktigt pa det dar med att angra sig. Det var manga saker jag tankte, och ville, gora som aldrig blev av. Men det var ocksa mycket som hande just for att de aldrig blev av. Och kanske ar det sa att de lardomar jag dragit av detta ar viktigare an allt annat. Jag valjer att tro att det ar sa.

3) Finns det nagot du tycker ar svart att klara av?

Ja, hur mycket som helst! Jag tycker det ar skitsvart att balansera alla roller jag har: Mamma, maka, dotter, syster, matte, kollega, chef, projektledare, van, granne, bekant, moster, faster, larare, mentor, konsult, coach, styrelseledamot och allt vad det nu ar. Det kanns alltid som om man skulle vilja ge mer. Hinna mer. Vara battre pa att hora av sig. Ta sig tid att halsa pa. Vara mer narvarande i nuet, helt enkelt. Ar det nagot jag standigt har daligt samvete for ar det att jag sallan lyckas balansera alla dessa roller.

4) Finns det nagon rutin i ditt liv som du tycker om?

Ja, konstigt nog tycker jag allt battre om rutiner ju aldre jag blir. Nar jag var ung och obstinat tyckte jag rutiner var till for att ifragasattas och brytas mot. Med aren har jag lagt mig till med en hel del rutiner som jag vardar omt. Att starta dagen med en stunds ensamhet och tystnad over en kopp te eller (koffeinfritt) kaffe. Helst i tradgarden om vadret sa tillater. Sa harligt att borja dagen med att besinna livets fagring och forganglighet innan man tar itu med listan over allt som ska goras och hinnas med innan (arbets)dagen ar over.

5) Finns det nagot eller nagon i ditt liv som ger dig balans?

Ja det gor ju faktiskt det. Mot alla odds. Jag har haft en nast intill obegriplig tur och traffat nagon som ser mig for den jag ar. Aven nar jag sjalv nastan slarvat bort mig. Och som alskar mig for den jag ar. Aven i mina uslaste stunder. Det ar en forunderlig gava att ha nagon som utmanar en nar man soker enkla utvagar, far en att vilja bli storre och battre nar man genar, knuffar pa nar man tvekar, haller ut handen nar man ar radd och i storsta allmanhet tror pa ens inneboende kraft och godhet. Nagon som vill vara i ens narhet och dela stort och smatt. Gladje och sorg. Och som utgar ifran att vi ska vara tillsammans for all framtid, inte bara sa lange vi inte har nagot battre for oss. Det ar vackert. Vilsamt. Och kanske, trots allt, en smula valfortjant.

6) Finns det nagot som fyller dig med gladje?

Att det gor! Stora saker, sa klart. Men allra mest sma. Vardagsgladjen ar nog anda den storsta gladjen. Mina barn fyller mig med gladje. Nar det gar bra for dem. Men ocksa bara for att de finns har i mitt liv. Mitt hem fyller mig med gladje. Inte for att det ar sa varst speciellt. Faktum ar att det kanns mer som en hallplats i vantan pa nasta hem. Men det gor mig glad just for att det ar mitt hem. For att jag har ett hem att kalla mitt eget. Och for att nar jag ar har kanner jag mig omgiven av karlek. Mitt liv fyller mig med gladje. Att leva just har, just nu, och gora det jag gor kanns stort. Valdigt stort.

7) Vad var denna veckans hojdpunkt?

Aret borjade bra. Mycket bra. Och det var manga hojdpunkter denna vecka, men kanske var det anda en som var ett snapp battre an nagon av de andra. John kom hem igen. Med en present. Och vi fick en forsta kvall tillsammans under stjarnorna. Med lite mat. Lite vin. Lite narhet. Och lite drommande. Om denna veckan ar nagot att ga efter har jag ett fantastiskt ar att se fram emot. Med eller utan fungerande ben… =)

En tanke på “Och vips sa har vi redan klarat av arets forsta vecka…

  1. Pingback: Något att se fram emot « Så tuktas en argbigga…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s