Lite konstruktiv konstruktionskritik kanske

Jag har just kommit hem fran dagens stora aventyr. Emma och jag har varit pa Tesco och handlat. Jag har lart mig att kora handikappanpassad kundvagn. En san dar som man hakar fast i rullstolen sa man har nagonstans att stoppa varorna. Dvs de varor som man till aventyrs nar. Och det ar inte manga.

Nar man ser varlden ur ett nytt, lagre, perspektiv inser man att det vill till att vara lang om man vill ha nagot gott. Eller nagot bra. Alla varor som ar bra eller goda ligger antingen hogst upp pa hyllorna eller langst ner i kyl- och frysdiskarna. Sitter man i rullsol kan man inte na vare sig dit upp eller dit ner. I mellanskiktet stoppar man helt klart allt sant dar som ar nodvandigt men trist. Sant som folk letar efter for att de behover kopa det, inte for att det ar nagot de till nods vill ha. Konserverade tomater. Mjol. Toapapper. Senap. Potatis. Skoputs. Mjolk. Vad lagar man for middag av det? Det skulle jag bra garna vilja veta.

Nu ar det val sakert sa att rullstolsfolk generellt sett inte tillhor det mer kopstarka kundsegmentet. Det ar inte de som framst behover lockas att kopa alla specialerbjudanden. Eller delikatesser. Men anda. Lite surt ar det ju nar man lyckats ta sig anda till affaren, och lyckats haka pa sin lilla rullstolsanpassade kundvagn, att det man kan kopa om man inte har ett par extra hander med sig (eller ids be om hjalp en gang i minuten) i princip ar toapapper och mjolk. Bra att ha, forvisso, men ratt vardelost om man ska ata en god sondagmiddag.

Som tur var hade jag ju min Emma med mig, sa det blir trots allt lite mer an toapapper till middag. Vi ska fa avokado med nagon slags skaldjursrora. Sedan inkokt lax med en harlig sallad for mig och dillkokt potatis for de andra. Och sa pannacotta med hallon. Och lite vin sa klart. Till kvallen nagra goda korvar och ostar. Om jag kan halla mig vaken sa lange. Just nu stokar hon runt i koket, min lilla tjej som inte ar sa liten langre, och jag haller mig undan. Hon ar arbetselak i koksregionen, sa det ar bast hon far vara ifred och gora som hon vill. I mitt kok…

Pa tal om konstruktioner ar jag lite putt pa min Mustang ocksa. Dels drar den till vanster nagot alldeles envetet. Det ar nastan som om det hogra hjulet inte riktigt nar ner till marken, sa att det vanstra drar ivag lite som det vill. Och sedan tar fotplattan i marken sa fort underlaget blir lite knaggligt. Om du varit i London (eller nagon annanstans i England for den delen) vet du kanske att har ar alla trottoarer knaggliga. For att inte saga livsfarliga. Man skulle kunna tro att de alla blev sonderbombade under Blitzen och att ingen av dem reparerats sedan dess.

Med for lag fotplatta ar det rent livsfarligt att fardas pa trottoarer. Det tar stopp utan forvarning. Tvarstopp. Och da flyger man nastan ur stolskrallet. (Undrar om det ar darfor den har sakerhetsbalte?) Fotplattan gar att hoja, det gor den, men om man hojer den kan jag inte ha foten pa den eftersom jag inte kan boja pa benet. Och hela vitsen med fotplattan ar val just att man ska ha foten pa den. Antar jag. Sa nu funderar jag som bast pa om vi kanske maste skaffa en sittdyna som gor att jag sitter lite hogre upp. Eller om det finns nagot annat fiffigt satt att losa problemet.

Kanske overlater jag det pa chefen. Han kan sakert behova fa nagot att klura pa nar han kommer hem efter semestern.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s