Argbiggan pa kollisionskurs

Nu har jag varit pa kollisionskurs igen. Eller Smoke Cessation Group som det sa vackert heter. Jag sa till John imorse att jag faktiskt inbillar mig att jag trots allt rokt mindre den har veckan, men det trodde han minsann inte pa. Nu har jag dock bevis. Varje vecka far vi blasa i en liten manick som laser av CO-vardet i lungorna. Det hade gatt ner 6 enheter, fran 16 till 10, pa en vecka. 12-aringen sa att det var ett valdigt bra resultat. Kandes faktiskt ratt bra ocksa.

Idag fick vi valja preparat att hjalpa oss pa vagen mot rokfrihet. Eller valja och valja. Det finns visst inga val for mig for narvarande. Nya doktorn hade tydligen informerat om att jag pa inga villkor fick ta Zyban eller Champix, sa da aterstod bara nikotinersattning. De forsta tva ar visst  nagon slags tablett som ger sig pa signalsystemet i hjarnan och far en att glomma bort att man vill roka. Typ. Och likt Antabus ska man ma illa om man roker anda. Men for mig fick det bli Nicorette. Har tidigare provat inhalator (gor ont i halsen och smakar aprunk), plaster (far jag eksem och mardrommar (!) av) och tuggummi (tuggar jag tills kakarna gor ont). Nu fick jag istallet recept pa microtabs, sma tabletter som man petar in under tungan en gang i timmen och later dem ligga dar och utsondra en stadig dos av nikotin. Men jag behover inte borja ta dem forran nasta lordag.

Denna vecka ar laxan att fortsatta njuta av rokandet, men att samtidigt fundera pa vad vi ska gora samma tid nasta vecka nar vi inte langre roker. Lagga upp strategier liksom.

Jag vet vad jag ska gora nar jag inte far roka. Jag ska hugga John. Med en sked!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s