Om fitness, flygfan och forandring

Julen varade inte anda fram till paska i ar heller och tur var val det. 25 procent av aret ar nu avklarat och helt i linje med mina nyarsloften har det hittills handlat valdigt mycket om att sluta, lagga av och slappa taget. Laskigt varre. John sager alltid att jag oroar mig for mycket och det ar nog sant. Jag har svart balte i oro. Minst. Jag har svart for att saga nej. Gora nagon ledsen. Eller arg. Anda gor jag valdigt ofta nagon ledsen eller arg. Det blir namligen sa nar man forsoker vara alla till lags. Hur man an forsoker fa till det blir det alltid nagon som inte far det de ville. Och nu pratar vi alltsa om mitt personliga jag.

Mitt professionella jag har inga problem med att gora folk upprorda. Mitt professionella jag kan fatta obekvama beslut, peka med hela handen och framfora trakiga nyheter som garanterat kommer att gora folk arga eller ledsna. Utan problem. Nar jag jobbar haller jag mig till de variabler som styr – pengar, mal, strategier, resultat och sant som kan kvantifieras. Da kan man inte oroa sig over hurvida nagon kommer att tycka om en ifall han inte langre far fortsatta jobba pa ett satt som inte ar vare sig produktivt eller i linje med uppsatta mal. Jag fattar mycket sallan fel beslut nar jag jobbar. Dels for att jag vet vad vi haller pa med. Dels for att jag lart mig en del under resans gang. Och kanske till en viss del for att mitt professionella jag faktiskt ar en ratt sa klok och smart kvinna.

Mitt privata jag ar dessvarre i manga avseenden bara en dum blondin eller en liten trulig tjej som inte hunnit med i svangarna. Mitt privata jag tycker det ar jattejobbigt att saga till nagon att jag inte har lust att traffas. Att avbryta en konversation for att den trakar ihjal mig. Att sluta umgas med folk som inte tillfor nagot till mitt liv. Till exempel. Jag har blivit battre, men jag blir ju lite skraj ibland nar jag inser precis hur jakla avig och bakochfram jag faktiskt kan vara i vissa situationer.

Nar jag precis hade traffat John for sadar en fyra ar sedan sa han att jag helt klart hade tappat bort mig sjalv, men att han minsann skulle hitta mig vartan jag befann mig. Och jaklar i min lilla lada vad han har letat. Det retar mig ibland, men oftast ar det ratt skont att ha nagon som tvingar en att vara lika rak privat som man ar pa jobbet. Som tvingar en att ta stallning, satta saker pa sin spets och saga som det ar. Aven nar det gor ont. Aven nar det ar obekvamt. Arets andra nyarslofte handlade om att ta hand om halsan. Att varda sig sjalv och sin kropp. Och i den andan har vi skaffat oss ett medlemsskap i Fitness First. (Nastan) Varje morgon innan vi borjar jobba aker vi till gymmet och svettas en timme. Det kanns skont och ger resultat bade i kropp och knopp.

Nu far vi fira lite pask och se om det kommer nagra paskkarringar eller andra flygfan farandes. Lite kyckling och lite agg vill man ju ha. Kanske en bit sill. Och choklad forstas. Glad pask pa er alla – nu ar det antligen var igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s