Nej far och flyg!

Idag sade jag upp mig fran en av mina tva anstallningar! Ibland gor man saker mot battre vetande och ar det nagonting jag verkligen behover lara mig sa ar det att lyssna pa, och lita till, den dar inre rosten som faktiskt vet bast. Jag har jobbat pa en skola sedan september 2008 och redan forsta dagen visste jag att det var fel. Eller ska man vara petnoga visste jag redan efter anstallningsintervjun nar de lyckades strula till allt sa att jag inte visste om jag hade fatt jobbet eller inte. Anda bestamde jag mig, mot eget battre vetande och mot Johns uttryckliga vilja, for att ta jobbet. Varfor da? Jo, for att jag tyckte vi behovde pengarna.

Lustigt nog hette skolan Ratt Val – nagot som de inte vet vad det ar och inte ar kapabla att fatta ens i de mest uppenbara situationer. Men jag tankte det skulle bli enkelt. Jag skulle ju ”bara” undervisa lite. Jag menar, hur svart skulle det kunna vara? Allt jag behovde gora var att komma in nagra dagar i veckan, halla en lektion och ga hem. Piece of cake! Det visade sig dock snabbt att jag inte kunde halla tyst. Jag har drabbats av nagon slags Sebastian-forbannelse (krabban i Lilla Sjojungfrun ifall du inte kan dina Disneyfilmer) i livet och har nagot rent forbannat svart att halla kaften nar jag tycker att nagot ar fel. Hur jag an forsoker halla tyst slutar det med att det kanns som om jag vibrerar pa stallet och kommer att explodera vilken sekund som helst om jag inte sager vad jag tycker. Sa det gjorde jag ju forstas. Och i nasta ogonblick skulle jag leda ett omorganiseringsprojekt for den har skolan.

Igen talade bade den inre rosten och John den Vise med mig och sade att detta ju var ett vanvettsprojekt. Man kan inte forandra nagonting alls om de som sitter pa pengarna, och de som man jobbar med, inte vill att nagot ska forandras. Det vet jag ju. Anda gjorde jag det. For att det var ratt. For att eleverna fortjanade battre. Agarna sade att detta var vad de ville ha och att jag hade deras fulla stod. Personalen sade att de ville vara med och jobba for nagot battre. I sjal och hjarta visste jag att detta inte var sant. Anda gjorde jag det. Hoppet triumferade over visheten.

Idag fick det vara nog! I arton manader har jag matt allt samre av att se hur statliga medel avsatta till att skapa battre mojligheter och nya chanser till de allra svagaste ungdomarna i vart samhalle slarvats bort och bekostat allt ifran teaterresor och restaurangbesok for personal med familjer till barbara datorer till agarnas ungars flickvanner och gud vet vad. Allt medan det diskuterats hurvida det ar nagon mening att lagga ut en tjuga pa att lata en trasig tonaring fa aka pa museum och upptacka att det finns andra varldar mitt framfor nasan pa oss. Allt medan man drar ner pa larartimmar eftersom man anda kan fuska fram provresultat. Allt medan man tycker det ar battre att ungarna spelar xbox eller biljard, eftersom de ar mer resurskravande (och en smula laskiga) om de sitter i ett klassrum och lar sig nagonting.

Hur detta ska ga rent ekonomiskt vete grone, men jag behover i alla fall inte kliva upp nagon fler morgon och ma daligt over att aka till jobbet. Och jag behover inte fa nagra fler stressnojjor over nagon idiot som konsekvent gor nagot helt annat an vad jag bett honom/henne att gora.

Nu tar jag med mig det basta med hela Ratt Val upplevelsen, min kollega Moninder, pa lokal och firar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s