Vad kostar ett krossat hjärta i dessa dagar?

Våren 2008 påbörjade jag en ny hälsoregim och det var ett närmast själsuppslukande projekt som fick inflytande över snart sagt varenda liten detalj i mitt liv. Jag räknade kalorier, gjorde nyttigare val, såg till att få en daglig dos av motion, tog kontroll över mitt sovmönster, kollade vattenintaget, åt näringstillskott och vad jag nu kunde komma på för att få någon fason på mitt fysiska välbefinnande. Det var kul! Det fick mig att känna mig fantastiskt bra! Och ändå tappade jag sugen.

Men hur??!! Undrar du nog. Jo, för att jag gjorde det av helt fel orsak.

Operation Bättre Hälsa påbörjades efter att vår läkare på infertilitetskliniken givit oss en sträng förelasning om hur vi skulle se efter min hälsa och bygga upp min kropp och mitt immunförsvar så att jag skulle kunna klara av en till graviditet. En som skulle låta mig gå hela vägen utan komplikationer eller fler missfall.

John, den ständige fixaren, tog genast kommandot över piskan och var fast besluten att få mig i form. Jag hängde på eftersom ekvationen erbjöd de två saker jag ville ha mer än något annat – honom och hans barn. Vårt barn.

Vi hade förlorat vårt barn tidigare det året; mitt femte missfall. Smärtan kändes outhärdlig. Det var som om någon hade slitit livmodern ur kroppen på mig, tömt dess innehåll i närmsta papperskorg och slagit mig i ansiktet. Jag hade svårt att andas. Svårt att känna. Och jag bad högre makter om hjälp att få styrka; hjälp att inte hata. För det som är värre än att förlora ett barn är att förlora ett barn medan en annan kvinna bär på sitt. När hennes barn också är din mans. När hon föder hans barn. När du måste dela hans glädje över det nyföddda barnet, medan du handskas med din egen svartsjuka och den där fula rösten inom dig som säger att ”det barnet skulle ha varit mitt. Det borde ha varit hon som fått missfall!” När du sitter ensam hemma en helg medan han åker och besöker sin bäbis. När du hör honom berätta för familj och vänner om den obegripliga kärleken till detta barn.

Hela sommaren och hösten slogs jag med monstret inom mig som hotade att ta över mitt förstånd. Jag försökte acceptera att mannen jag älskar givit vad jag ville ha mer än något annat till någon annan. Det var inte vad han ville – det visste jag ju – men svartsjukan är inte rationell. Bara himlen vet hur hett jag önskade att hon skulle få lida som jag. Få känna hur jag kände mig. Men å andra sidan, om hon skulle känna som jag skulle det ju skada hans barn och det ville jag så klart inte.

Det var John som bar mig genom denna galenskap.Med sin vishet, sitt tålamod och sin kärlek hjälpte han mig att vara en större och bättre människa än min syndfulla själ ville tillåta under den här tiden. Jag hade också också min gamla hederliga överlevnadsstrategi att hålla mig till. Och Operation Bättre Hälsa. Programmet vars mål var att frälsa mig från denna oändliga tortyr och ge mig det barn varje fiber inom mig skrek efter. Så jag vägde och mätte och räknade och förde dagbok. Det fick mig att känna att jag gjorde något istället för att bara vara ett offer. Och just när jag började våga tro att jag faktiskt skulle ta mig igenom denna misär hände det otänkbara. Mitt livsuppehållande system började falla samman.

Han är en väldigt privat man, min älskade, så exakt vad som egentligen hände kan jag inte blogga om men han fick ta rätt många hårda slag. Till sin hälsa. Och till sitt hjärta. Och då slutade han prata. Mannen som alltid berättat allt för mig var plötsligt tyst som muren. Och han började hålla sig borta. Ibland i några timmar. Ibland i några veckor.

Jag trodde att jag förlorat honom. Förlorat min kärlek. Förlorat mina drömmar. Förlorat min framtid. Och därmed försvann min villighet att hålla mig till något obskyrt hälso- och barnalstrarprogram. Förkrossad och besegrad gick jag och köpte ett paket cigaretter…

Min lösning på olösliga problem har så länge jag kan minnas varit att gömma mig i musik och cigaretter. Musik, vare sig jag skriver den eller lyssnar till den dikterar i vilken riktning mina tankar går. Cigaretter, av någon anledning, lugnar och möter vartenda litet behov du kan tänka dig. Det måste vara världens mest effektiva drog! Jag har rökt istället för att äta när jag varit hungrig och istället för att dricka när jag varit törstig. Jag har rökt för att kunna somna på kvällen och för att vakna till liv på morgonen. Jag har rökt när ingen funnits att hålla om mig när jag behövt tröst och mänsklig värme. Istället för att gråta när jag varit ledsen och istället för att skratta när jag varit lycklig. Bägge är ju så fruktansvärt meningslösa att göra i ensamhet.) Jag tror att jag har rökt som ett substitut för vartenda fysiskt eller känslomässigt behov som finns. Och jag har gjort det i nästan 40 år (med ett sjuårigt avbrott). Den här gången var inget undantag.

Jag kunde inte fungera utan honom. Eller rättare sagt så ville jag inte fungera utan honom. Mannen som lärt mig att våga vara sårbar och att acceptera närvaron av en man i mitt liv var borta. Jag hade ingen önskan att ersätta honom och jag kunde inte längre föreställa mig att gå tillbaka till det liv jag levt innan vi träffades. Så vart skulle jag ta vägen? Vart kunde jag gå?

Precis! Ingenstans alls. Jag var strandsatt i ett själsligt ökenlandskap med inget annat än evig ensamhet och bedövande smärta att se fram emot. Jobb. Ensamhet. Mer jobb. Mer ensamhet. Och detta, sade jag till mig själv, var ju hela orsaken till att jag kämpat så hårt för att motstå honom till att börja med. Jag visste ju att han skulle bli ett problem.  Jag visste ju att han skulle krossa mitt hjärta om jag släppte honom för nära. Ändå, likt Ikaros, hade jag inte lyckats hålla mig på behörigt avstånd från hettan. Jag borde vetat bättre – ändå hade jag lyckats falla hjälplöst för denne man och nu fick jag alltså betala priset.

Så vad kostar ett krossat hjärta i dessa dagar?

20 Benson & Hedges om dagen och en inte särskilt varm attityd till hälsoregimer!

417 Ilford Lane, Ilford, Essex, IG1 2SN

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s