I väntan på drömprinsen

Alla små flickors högsta dröm ska vara att bli gifta och få vara prinsessa för en dag. Det är åtminstone vad de flesta av mina kvinnliga bekanta påstår. Man ska drömma om, och planera för, sitt bröllop. Samla bilder och ideer i en scrapbook, fundera på vilken kyrka man vill ha, vart festen ska hållas osv. Det är den största händelsen i ens liv och dess betydelse för ens sociala ställning kan inte nog understrykas. Jag känner ett par kvinnor som gifte sig med första bästa hugade spekulant av rädsla för att missa tåget!

För andra är äktenskapet så helgat att de vill vara säkra på att de valt rätt. De har inte bara planerat själva bröllopet in i minsta detalj; de har också en detaljerad jobbeskrivning och specifikation av de personliga egenskaper den blivande maken bör vara i besittning av för att komma ifråga för vakansen. Jag känner ett par kvinnor som ännu inte hittat Den Rätte. De är nu mitt i livet. Den biologiska klockan har snart tickat ut och de knaprar Prozac och andra kuliga små piller för att hantera besvikelsen över att livet inte blev så som de tänkt sig.

Jag tycker det verkar så olidligt trist att tillbringa sitt liv i ett vacuum. Att inte riktigt kunna ta sig för något, eftersom att allt handlar om att bli gift. I väntan på detta stora ögonblick gäller det tydligen att passa på att göra sånt som gifta kvinnor inte gör – kyssa en massa grodor till exempel – och att öva upp tålamodet. Det vet ju alla att äktenskap fordrar stora doser tålamod.

Jag tycker det verkar lika oliiiidligt görtrist att vara gift bara for att man ska. Att sitta fast i ett liv man egentligen inte vill ha bara för att konventionen (?) säger att det är så det ska vara.

Ibland undrar jag vad de tänker, alla de kvinnor som i min barndom bränt behån och propagerade för en framtid där kvinnors rätt till frihet och likaberättigande, när de ser yngre generationers kvinnor skaffa push-up, operera in silikon och med putande läppar och yppig barm drömmande planera Den Stora Dagen.

Det är så klart ok att drömma om bröllop och planera för hur drömprinsen ska vara. Och det kanske är ok att ”köpa limpa i brist på bröd” också och gifta sig med första bästa hugade spekulant. Men man får inte låta planen bli så viktig att man glömmer bort att leva. En resa är bara en transportsträcka ifall man inte har tid att uppleva något av det man ser och möter pa vägen. Och livet är allt för värdefullt för att bara vara en enda lång transportsträcka.

Vägen är resans mål, sa Piet Hein. Jag tror han hade rätt i det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s