Far vi lov att presentera Lillebror

puppy1

I fredags vaxte var familj och barnen fick en lillebror – han heter Junior och han ar varldens sotaste lilla fluffboll till Berner Sennen (?) valp. Och det var kanske meningen att han skulle komma till oss.

Jag har letat hund ett tag nu och jag ville ha en vuxen omplaceringshund, framfor allt for att jag behover lite draghjalp med mina morgonrundor. Min ledbandsskada och doktorns utlatande om att det kan laka ihop pa 6-12 manader med regelbunden motion fick mig att intensifiera sokandet igen. Jag letade inte langre bara en hund – jag letade en rehabiliteringspartner! =)

Tidigare i veckan hade jag tva hundar pa kroken: en alaskan malamute tik och en berner sennen hanne. Bada vuxna, felfria hundar som behovde omplaceras for att de inte gick ihop med familjens ovriga hundar (tiken) och for att familjen skulle flytta till lagenhet (hannen). Jag ville se annonsen pa hannen en gang till och medan jag letade efter den sag jag en ny annons och en bild pa var lille kille.

En ung tjej annonserade ut honom och det var nagot med den annonsen som inte stamde. Hon sa att hon fatt honom i present men fick inte ha mer an en hund i sin lagenhet. Hon sa att hon ”trodde” han var sju veckor. Hon hade haft honom i en vecka och han hade varit sex veckor nar han lamnade uppfodaren. Hon ”trodde” att han var vaccinerad. Hon hade matat honom med mjolk och matrester och hennes bror som helt tydligt alskade den lille krabaten sa flera ganger att han tyckte valdigt mycket om mjolk. Valpar ska inte dricka mjolk!

Det visade sig att lillkillen var en ganska sa sjuk liten valp. Han kraktes och hade diarre. Hans tandkott var alldeles vitt och hans ogon sa trotta sa trotta. Hans lilla mage var alldeles skorvig av att han legat i sitt eget kiss och inte haft en mamma som tvattat honom. Som tur var var han inte uttorkad och han drack vatten. Mycket och garna. Vi var bara tvungna att ta med honom hem!

Vi lagade till modersmjolksersattning pa ”evaporated milk” (jag vet inte vad det heter pa svenska – det ar mjolk dar man angat bort 60% av vattnet och darmed ocksa det mesta mjolksockret), yoghurt, raa aggulor och glukos och borjade mata lillkillen med en 5ml spruta. Det var inte det lattaste – han var inte det minsta intresserad av att fa i sig nagot annat an vatten, men vi gav oss inte. Vi pillade i honom 5ml mjolkersattning flera ganger i timmen (aven nar han sov – precis som alla sma babisar letade han efter nagot att suga pa nar man rorde hans kind) och vatten varje gang han vaknade upp.

Han slutade krakas klockan tre pa natten mellan fredag och lordag och pa lordag morgon borjade han bete sig som en liten valp de korta stunder han var vaken. Vi passade pa att bada honom, ta hand om hans for langa och lite snedvuxna klor och behandla skorvmagen med lite oljemassage.  Nu hade vi ocksa chansen att undersoka pojken lite narmare. Vi hittade ett litet navelbrack och jag tyckte att han var val liten for 7 veckor.

Nar han hamtat sig och sovit ut tog vi honom till veterinaren for en ordentlig halsokontroll. Det visade sig att hjartat och lungorna lat ok. Han hade ingen feber och inga tecken pa infektion. Han vagde lite for lite, bara 4 kg, och var undernard. Han borde laggas in, sa veterinaren, men eftersom vi redan gett honom samma behandling de skulle ha gett honom och han verkade sa trygg med oss bestamde vi att han skulle komma med oss hem igen och fortsatta ata ersattning och sa smaningom fa borja vanja sig vid riktigt valpfoder.

Gossen, som Emma kallar honom, ska ata ca en liter mjolk om dagen. Igar fick vi i honom 2,5dl. Idag, sondag, blir nog resultatet battre for lillkillen har borjat leka hund. Imorse lapade han for forsta gangen i sig lite mat alldeles sjalv och sedan hjalpte Emma till genom att leka kullsyskon och kora ner huvudet i matskalen. Da fick han brattom att ata minsann och lillsvansen viftade som bara den. Idag sover han mycket, precis som en valp ska, men mellan sovstunderna flyger 4kg explosiv energi fram som en tokskalle genom huset. Han biter katterna i svansen (de ser mycket indignerade ut!), anfaller strumpor, brottas med vaskor, jagar fotter, dodar filtar och skoter alla sina hundsysslor till allas (utom katternas) belatenhet.

Det kommer att ta ett tag innan den har pojken blir min sparring partner pa morgonpromenaderna, men om allt gar val ska han borja fa sina vaccinationer om tva veckor nar veterinaren ska kolla honom igen. Sa snart han har ett skydd mot sjukdomar ska vi ge oss ut i parken och traffa andra hundar sa han inte tror han ar en kattvalp eller ett manskobarn. Det kommer ju inte att bli alldeles latt for Junior att fatta att han ar en hund – eller ens hur han forvantas bete sig i olika situationer – nar han inte fatt lara sig av sin mamma och med sina syskon.

Fortsattning foljer…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s