Ödets ironi. Eller nått…

Sedär ja, man ska akta sig för att raljera för då vet man aldrig hur det slutar. Efter mitt senaste inlägg om grisflunsan så fick jag mig så klart en rejäl släng av influensa. Dock utan gris-prefix. Tror jag.

Så sjuk var jag att jag inte kunde ta mig till toaletten för egen maskin när äldsta dottern ringde doktorn för att fråga om jag kanske borde testas for grisflunsa.

”Nja”, sa doktorn, ”har hon varit i Mexico?”

”Nej”, svarade dottern sanningsenligt.

”Har hon träffat någon som varit i Mexico då?”

”Nej, men hon åker ju tunnelbana ett par timmar om dagen och jobbar i ett internationellt college, så det kan man ju inte riktigt veta.”

”Om ni är oroliga kan ni ju gå till apoteket och ta ett prov, men det verkar inte så nödvändigt.”

”Ok, då vet vi!”

Så var det med den saken. Samma dag som fem skolor i London stängdes för grisflunsesanering ville de inte ens kolla mina baciller för att se om de var grisigare än vanligt. Själv var jag gladare än grisen när jag slapp försöka ta mig ut till någon provtagning. I fyra dagar var jag mer eller mindre okontaktbar och jag är fortfarande ungefär lika pigg som en död sill. Men det tar sig nog.

Imorgon och på tisdag ska jag på kurs och lära mig brottas med bångstyriga elever. Nya hälso- och säkerhetsföreskrifter säger att lärare bara får vara handgripliga om de gått kursen, annars kan vi få fan för det om facket eller någon socialnisse får reda på’t. Inte vet jag hur jag ska kunna brottas med någon när jag knappt kan bädda sängen utan att känna mig helt utslagen, men det ger sig väl med den saken när jag väl är där. Om varken bacillerna eller Johns västindiska flunsakurer (som att gnugga insidan av halsen med krossad vårlök och salt eller att dricka svart kaffe med rom och lime) lyckats ta kål på tjurstyfen i mig ska jag nog överleva två dagars physical restraint training också.

Så det så.

4 tankar om “Ödets ironi. Eller nått…

    • Japp, efter tva dagars utbildning har jag nu ett diplom som berattigar mig till att med handkraft avlagsna elever fran mitt klassrum eller nagot annat stalle dar jag av nagon orsak inte tycker de borde vara. Vi jobbar ju med speciellt besvarliga ungar, sa det finns sjalvforsvarsskal till att vi specialutbildas men ocksa for att kunna skydda bade brakstaken sjalv och hans/hennes omgivning nar det hettar till. Och det gor det. Redan pa onsdagsmorgonen fick jag tillfalle att prova mina nyvunna kunskaper nar tva sma raringar rok ihop sa bade mobler och knytnavar flog genom luften… =)

      Gilla

  1. Skulle vara intressant att veta lite mer om vad ni fick utbilda er i. Då menar jag rent konkret. Jag är på en höstadieskola nu på VFU och bråkiga ungar finns det ju tyvärr lite väl gott om,

    Gilla

    • Vi fick ingripa nar tranarna rollspelade typiska situationer sa som vi skulle gjort om det hant i var skola. Sedan berattade de vad vi gjorde fel och vi fick gora om och gora om tills vi fick det ratt. Vi fick lara oss grepp for olika typer av overfall – allt fran att nagon tar strypgrepp pa en till att en unge hanger i haret pa en annan och vagrar slappa taget. Alla olika grepp protokollfordes och de vi blev godkanda i ingar nu i var licens som vi ar forsakrade for. Vi fick ocksa lara oss om risker med olika grepp och situationer. Vad som var intressant var att det kravdes sa lite styrka. Det var mer teknik och att ha sitt centra i hoftpartiet. Vi fick ocksa lara oss mycket om att tagga ner situationer sa att det inte behover bli slagsmal. Himla intressant var det, men jag var helt dod efter tva hela dagar i traningslokal… =)

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s